Recension Lodgic - Nomadic Sands 2011

Tracks
1. Romance
2. Step Back
3. Lonely Man
4. Red Light
5. Rise and Fall
6. Push So Hard
7. In the Cards
8. Nomadic Sands
9. Linda Sue
10. Bringing Me Back

Band:
Mike Sherwood (Vocals, Keyboards)
William Sherwood (Vocals, Bass)
Jimmy Haun (Gitarre, Vocals)
Guy Allison (Keyboard Systems, Vocals)
Gary Starnes (Electric & Acoustic Drums)

Discography:
Debut

info:
Produced with David Paich, Tom Knox and Steve Porcaro
Mixed by Tom Fletcher and Tom Knox
Engineered by Tom Fletcher, Tom Knox and Greg Ladanyi

guests:
Lenny Castro: percussion

Released 2011-11-11
Reviewed 2011-12-11

Links:
yesterrock

Det här verkar spännande tänkte jag när jag klampade in på nedladdningsportalen för att hämta hem Lodgics enda album i återutgåva, det hade stått i mailet som informerade mig om att den fanns att hämta nu att den innefattade element av AOR och av band som till exempel Saga. Saga, ett av mina favoritband som jag dock inte haft förmånen att få några promos från här för Hallowed.se men man kanske kunde vänta sig något i stil med Silent Knight eller Images at Twilight tänkte jag även om albumet var från 1985 så det kanske snarare kunde vara något i stil med Behavior från den tidsepoken, vilken inte är den bästa i Sagas historia. Vad som dock kändes en aning avskräckande måste jag säga var det ofattbart tråkiga omslag som detta album givits, man kan ju faktiskt tycka att när de nu för första gången ger ut den på CD kanske de kan snygga till den saken men så var inte fallet. Mike och Billy Sherwood är annars ganska kända namn i branschen och överlag är det namn som bör vara ganska välkända i kretsarna som arbetat med detta album så onekligen vore det logiskt att tro att det kan vara ett ganska spännande album även om de stavat det brittiska ordet logic på fel sätt.

Nomadic Sands är det enda album som släpptes av Lodgic trots att bandet existerade från sent sjuttiotal till 1987, det är melodiös rock som kan benämnas som progressiv. Användandet av keyboards är ganska flitigt och om ni hört Sagas musik från samma tidpunkt kan ni använda den som referensram då det påminner något om den. Ganska poppigt kan det väl sägas vara och tempot är lågt nästan genomgående. Produktionen är väldigt fin speciellt om man betänker vilken era albumet faktiskt kommer från, dock ska det väl sägas att Sagas produktioner låter bättre. Inte direkt så lättillgängligt som till exempel AOR men ändå väldigt repetitiva refränger och sådant så det kan sätta sig ganska lätt om man lyssnar mer noggrant. Kanske inte den mest typiska rockmusiken man kan tänka sig som sagt med tanke på de väldigt dominerande keyboardsen. Ganska typisk sångare för melodiös rock har de också, ingenting som sticker ut där, det är mest musiken som kan tyckas sticka ut eftersom den är så pass keyboardledd, det känns ganska inspirerat av Sagas musik om jag ska vara ärlig. Albumet har tio spår och det spelas i sin fullständighet under dryga 43 minuter.

Mer än något annat tycker jag detta låter som man kan tänka sig att ett Saga totalt neddrogat på valium skulle låta, det går sakta och låtarna kommer ingenstans vilket gör det mer till en frustrerande upplevelse än något annat att lyssna på. Jag väntar hela tiden på att det ska komma igång, att något ska hända men det tuffar bara på i samma makliga tempo ungefär som ett smalspårig ånglok, det rör sig men inte fort. Egentligen finns det en hel del spännande i deras musik med de Sagalika keyboardmattorna som genomsyrar allt på ett kul sätt och det finns flera bra melodier men tyvärr står låtarna still och låter i stort sätt likadana från det att de börjar till att de slutar och det är det som är problemet med Nomadic Sands. Det är ett album som känns ganska mycket som en ökenvandring, det är mest sand överallt, en och annan skorpion eller skallerorm dyker upp men mestadels bara sand och åter sand och ungefär likadant känns Nomadic Sands, som en musikaliskt ekvivalens till ökenvandringen. Dock under förutsättning att du har en kamel, mycket vatten och ett tält med dig för den är inte som en ökenvandring utan resurser då den kan också från och till kännas ganska trivsam precis som en ökenvandring.

Det känns nästan som att jag inte lyssnat på något när jag lyssnat igenom detta album en gång, ingenting minnesvärt har jag tagit med mig och ingenting har gripit tag i mig. Det är som att spela Tetris eller något i den stilen, som att fördriva 43 minuter av din dag, varken mer eller mindre.

HHHHHHH

Lodgic Nomadic Sands

Lodgic
Nomadic Sands