Recension Hate Squad - Katharsis 2011

Tracks.
01. Deep Scars
02. Katharsis
03. Your Rotten Life
04. The One
05. Hatebomb
06. A.P.A.B.
07. Misanthropic Soul
08. Vicious Assault
09. Old Times ... Good Times!
10. Kill
11. R3volution15t
12. Face Your Demon
13. Live and Learn
14. Traitor Scum (Digipack bonus)
15. Every Second Counts 2011 (Digipack bonus)

Band:
Burkhard Schmitt – vocals
Mark Künnemann – guitars
Bauke De Groot – bass
Helge Dolgener – drums

Diskography:
1994 Theater Of Hate
1995 I.Q. Zero
1997 Pzyco!
2004 H8 For The Masses
2008 Degüello Wartunes

Info:
Produced by Ralf Müller & Hate Squad
Recorded & mixed by Ralf Müller at Rape of Harmonies studios (Germany)
Mastered by Olman Viper at Hertzwerk (Hamburg)
Front cover by Tobias Huber (Nürnberg)
Booklet artwork and layout by Hiko Kramer (Hamburg)

Released 2011-10-28
Reviewed 2011-12-07

Links:
hatesquad.com
myspace
reverbnation
last-fm
youtube
massacre

De klassiska hattrupperna är tillbaka för ännu ett angrepp av dina trumhinnor, deras senaste album hyllades av oss på Hallowed även om recensenten av det albumet inte längre finns bland de bidragande skribenterna så finns den där bland högpoängarna på vårt magasin. Man kan lite grann fråga sig hur mycket av det albumet som återfinns i detta och hur jag som recensent skall kunna göra en rättvis jämförelse, men det är sådant vi struntar i. Hate Squad är ett band som sägs ha revolutionerat den hardcorethrashiga dödsmetallen eller som ibland går under namnet Groove Metal. Flera kända yngre tyska band ska uppge dessa herrar som inspirationskällor, jag har förstås inte den minsta aning om vare sig det är sanna uppgifter vilket jag förstås förutsätter att det är, eller om de verkligen kan sägas inspirera någon mer än kanske någon enstaka. Skivomslaget är i alla fall bättre än det fula de hade på senaste albumet men knappast någon större hit. Katharsis, en titel som för tankarna tillbaka till de grekiska tänkarna är Hannoverkvartettens sjätte album och om det bjuder på någon renande tragedi återstår väl att se.

Musikaliskt är det thrash/death metal som möter hardcore i en svänging cocktail av influenser som kröns av ett körsbär bestående av en vrålande sångare. Ett körsbär som för genren faktiskt har ett ganska hyfsat röstomfång, det är vrålande hela vägen och ingen klarsång förekommer så vitt jag kan minnas. Aggressivt är ett annat ord som jag kommer att tänka på när jag lyssnar till detta album, kanske inte riktigt så tragiskt eller filosofiskt som man skulle kunna gissa med ett album som givits den titeln. Mestadels tunga riff men det finns några uppbrytande melodier att finna medan man lyssnar på detta album. En gång i tiden kanske det kunde sägas vara unikt och nyskapande men i dagsläget finns det ett dussintal band om inte fler i denna genre som inget hellre vill än att ta Hate Squads plats och sanning å säga låter många som just Hate Squad så det är ingen unik känsla de ger mig när jag för första gången lyssnar till dem. För att göra det enkelt kan man beskriva detta som svängig extremmetall i femton spår, om man har digipacket som innehåller två bonusspår, och en bit över 56 minuter musik.

Det börjar med att föra tankarna till Zorro med ett snyggt akustiskt spår från Kalifornien för ett par hundra år sedan. Imponerande spår den inledningen och från Zorro drar vi ut i någon form av krig där tragedierna avlöser varandra. Därefter har jag fan ingen aning om vad som händer för där känns det ganska händelsefattig och trögt, musikaliskt är det ganska bra men låtarna är ganska trötta och det känns nästan pensionsmässigt om jag ska vara helt uppriktig. I det andra av de två digipackbonusspåren finns det dock ytterligare ett guldkorn i Every Second Counts som visar vad vi möjligen skulle kunnat få höra från bandet om inspirationen varit på plats när allt skrevs och spelades in. Självklart är albumet godkänt, inget snack om den saken med tanke på att det finns riktigt bra material som värvas med schyssta låtar utan direkt riktning.

Ljudbilden och produktionen och allt det där fungerar väl, allt låter bra och det finns inget större att anmärka på. Det är bara något i låtarna som gör att albumet känns stagnant, det har ingen direkt riktning. Det är bara inledningen och avslutningen som känns riktigt bra och kanske också bara de delar som visar bandets faktiska kvalité.

Katharsis kan knappast sägas vara en renande tragedi eller ens i närheten av den saken men det är ett väl fungerande album med två riktigt bra spår, dock är den övervägande känslan att det är bra men inte så värst mycket mer än så.

HHHHHHH

Hate Squad Katharsis

Hate Squad
Katharsis