Band:
immie Strimell - Vocals
Henrik Danhage - Guitars
Fredrik Larsson - Bass
Jonas Ekdahl - Drums
Discography:
Fuck Yeah! (EP 2011)
Guests:
Info
Roberto Laghi (producer)
Released 2011-08-24
Reviewed 2011-08-14
MEDDELANDE: P.G.A. ALLT FÖR OLÄMPLIGT SPRÅKBRUK HAR DENNA RECENSION TILL VISS DEL CENSURERATS AV SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN FÖR ATT SKYDDA KÄNSLIGA OCH MINDREÅRIGA.
Death Destruction spelar någon form av hardcore metal. Det är ****** mycket bas och ****** mycket skrikande. Musiken är ******* ****** enkel och melodierna lika ointressanta som en ****** ******** ********* som ****** ******** ******. Typ. Det är inte så att jag är ******** eller ******** men jag känner bara… ********** *****t ******* ****** med *********! Vad *** ******** är poängen med den här skivan? Det är fundamentalt annorlunda mot de tre banden som medlemmarna har på sin meritlista och för mig känns det mest som de ville göra något kul vid sidan om… så kom det ******* pengagiriga skivbolag och ville tjäna pengar på det och så blev det mer seriöst än vad som var tänkt och fanns kompetens för. Åtminstone för att göra det bra.
Denna 40 minuter långa ********** ******* skivan spelas långsamt och tungt som en traktor. ****** ****************** *** och känns därför mer som en *********. Sången känns lika irriterande som en ******** gjord med ****** och två ålar. Skivan kommer absolut ingenstans utan står och stampar på samma ruta likt en ********* som ****** ******** sig själv i ************. Det finns verkligen ingenting på skivan som jag bara känner ******* ********** *** och kan njuta till. Ingen låt är särskilt bra – några är hyfsade men de flesta är likadana och en gång fungerar det, andra gången vill jag bara ********** ************ ********** ** ********* ******** och sedan ************* *** ********* ******* ******* ********* ******** ********* ***** ****. Och vem orkar lyssna på något som gör att man känner så egentligen?
Ärligt talat känns skivans 40 minuter som de är över ganska kvickt, men det är en lång och frustrerande plåga att ta sig igenom dem. Allt blir så enformigt och intetsägande. Enformigt och intetsägande. Enformigt och intetsägande. Enformigt och intetsägande. Inte för att vara elak, men det känns som de tagit det sämsta ifrån Dead By April, Evergrey och Hammerfall och sedan satt ihop det till den här skivan. Kul som *** att de vill testa något helt nytt jämfört med sina huvudband/band de blivit framgångsrika genom men det rättfärdigar inte att det måste släppas en ************ ****** skiva som låter tråkig och egentligen ganska dålig. Det är bara rätt och slätt hård musik utan melodier, rytmer, tydliga idéer och/eller direkta kvalitéer. Jag känner att jag helst vill stänga av redan efter andra-tredje låten och ju längre skivan går desto mer känner jag bara att det här är verkligen inget jag gillar. Det här har ingenting jag kan hålla fast vid. Det här är bara ******** ******* ** ******* ****** ***** och ***** och absolut inget annat!
PS. VI VILL KLARGÖRA ATT SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN INTE HAFT NÅGONTING ATT GÖRA MED DENNA RECENSION
HHHHHHH
