Band:
Oliver Sykes - lead vocals, artwork concept
Lee Malia - lead guitar
Jona Weinhofen - rhythm guitar
Matt Kean - bass guitar
Matt Nicholls - drums, percussion
Diskografi:
Count Your Blessings (2006)
Suicide Season (2008)
Guests:
Lights Poxleitner - additional vocals on tracks 1 and 5
Anna Maria Engberg - additional vocals on track 1
Elin Engberg - additional vocals on track 1
The Fredman Choristers - additional vocals on tracks 1 and 3
Josh Franceschi - additional vocals on track 4
Josh Scogin - additional vocals on track 12
Sonny Moore (aka Skrillex) - additional programming and vocals
Info
Fredrik Nordström - production, mixing, mastering
Henrik Udd - production, mixing, mastering
Andy Hayball - assistant engineer
Chris Rakestraw - additional vocal recording and production
Släppt 2010-10-04
Recenserad 2010-10-16
Länkar:
myspace
visible noise
På tal om helvete så måste jag faktiskt konstatera att det inte är långt ifrån ett sådant att lyssna till denna skiva med en väldigt lång titel. Jag kan tänka mig femtionio band sådär på rak arm som är tvåtusenfyrahundra gånger bättre än dessa herrar från Storbritannien. På tal om saker som är bättre från Storbritannien så finns det ett helt gäng också klart bättre än Bring Me the Horizon, hört talas om Bill Bailey, Top Gear, BBC, Michael MacIntyre? Det är bara några, ej musikrelaterade saker från britterna som är bättre, jag lyssnar mycket hellre femton gånger i rad på Iron Maiden än en gång på Bring Me the Horizons senaste alster och jag gillar inte Iron Maiden.
Musikaliskt är det aggressivt, svinsnabbt, gormande, vrålande, osammanhängande, mongo, korkat och tungt. Hardcore, metalcore eller extremmetall skulle nog många säga om detta och det kan jag väl hålla med om. Det är snabbt och aggressivt med sång som inte går att urskilja några ord alls ur.
Som jag sa så finns det inte mycket alls att vara positiv om när det gäller denna skiva, där finns några semi-roliga partier i det inledande spåret Crucify Me men bortsett från det känns det rätt mycket som en plåga att ta sig igenom denna skiva. Visst, den är inte så dålig som Bakteria, Endstille, Exhale, Immolation, Thornium eller något av de andra mörkmetallarna som jag totalsågat under denna webbtidnings tid men det är definitivt en av de sämsta tvåpoängarna jag recenserat.
Jag har sett ett antal fina recensioner för denna skiva och att de sålt väl vilket känns helt obegripligt, jag kan inte ens förstå att det finns någon som gillar detta, lika lite som jag kan förstå att någon kan gilla Shakira eller Lady GaGa vilka håller mer eller mindre samma klass som detta band och säljer bra och hamnar på topplistor de också. Kanske är det bara ännu ett bevis på mänsklighetens dumhet.
Allvarligt talat, den som köper denna skiva måste ha någon mental störning eftersom detta låter som att bli svald av en kalkon som sedan får magsjuka och du blir uppspydd, så låter det. Jag kan tänka mig flera saker jag hellre gör nu än att lyssna till denna skiva, som att få Cancer, att ramla nedför ett vattenfall, att explodera i en snabb båt eller fastna med huvudet i ett staket, och många andra saker.
Så om ni inte fattar ett dyft om musik och tycker att Svenska Hollywoodfruar är det bästa som någonsin hänt televisionen tror jag att ni kommer att älska denna skiva, om ni som jag är mer sansade så åker ni hellre till Afrika och skaffar Ebola än att lyssna till detta.
HHHHHHH