Eastwood
It Never Gets Easy

Eastwood tycker aldrig att det blir enkelt, eller är det Cole Crutchfield känd från Knocked Loose som tycker det eftersom Eastwood är hans projekt i första hand. Det är Crutchfields låtar och så vidare. It Never Gets Easy är debuten, det finns en EP i bagaget sedan tidigare, och den har väl inte det snyggaste skivomslaget man kan tänka sig men inte heller det fulaste. Och det jag kan konstatera är att det nog aldrig blir enkelt att göra riktigt vassa album.

Vi får elva spår på detta album som kan beskrivas som modern pop punk med inspiration också från shoegaze och kanske lite andra genreinslag, vilket i sig ger ett ganska modernt rockalbum. Kanske inte så stor variation genom albumet men med en speltid på 43 minuter kanske man kan leva med lite mindre variation. Det är modernt och ganska snyggt producerat med hygglig dynamik, sångaren är också av ganska bra kvalité så det kan väl påstås vara ett ganska välproducerat album.

Det är ett bra album, med bra låtar, ganska medryckande och så. Det finns väl inga direkt svaga låtar, men kanske inte heller några fantastiska. Det är elva solida, bra spår som man kan lyssna på men frågan är om de gör något direkt bestående intryck – jag är inte så säker på det. Men visst kan man tilltalas av Eastwood och deras musik, det vore nästan konstigt om man inte tyckte att det var hyfsat då det trycker på alla de rätta knapparna och hantverket är av bra klass, då kan man nästan inte misslyckas.

Visst finns det bra skäl att kika närmare på detta album, det är väl inte heller superhöga odds på att man kan tycka om det. Den stora bristen är väl som så fota förr att det känns lite generiskt och att det inte är speciellt minnesvärt, det är ett album man relativt snabbt glömmer och som kanske inte har förmågan att dra lyssnaren till sig. Det är ett solitt första album av Eastwood, men jag tror de behöver göra mer för att verkligen kunna göra avtryck.

HHHHHHH