Wolfpack
Loathe

En fransk vargflock är vad vi har att titta på idag, deras nya album kallas Loathe. De beskrivs som franska ambassadörer för metal hardcore-scenen. De sägs vara en av en av den europeiska hardcore-/metal-scenens mest lovande inslag och nu söker de nå högre i hardcore-genrens hierarki. Kanske inte det mest spännande skivomslaget jag sett på ett album, vare sig inom genren eller i allmänhet – men så är det inte omslaget man ska bedöma och det som finns innanför är definitivt av god kvalité.

Det handlar om metalcore, hardcore eller metal med bra driv och energi, råbarkad sångare och en allmänt energisk känsla. Modern ljudbild, stark produktion men kanske inte stilistiskt speciellt nytänkande eller nydanande. Hyfsad variation över spåren, kort och koncist är det dessutom – kanske inte riktigt som känslan av en flock hungriga vargar men hyfsad aggressivitet och sådant. Ni som uppskattar de liknande banden kommer säkert att uppskatta vad Wolfpack har att erbjuda.

Endast 27 minuters speltid så det är en intensiv upplevelse. En mycket bra upplevelse kan man ganska snabbt konstatera, jag gillar energin och inlevelsen och jag gillar albumet som helhet. Bra låtar som jag gillar och som tilltalar även om kanske ingen riktigt sticker ut och albumet kanske inte heller riktigt sticker ut i jämförelse med liknande band. Jag tror att den som uppskattar genren kommer att finna detta album väldigt underhållande och bra.

Ni som inte gillar saker med –core i namnet kan nog med gott samvete hålla undan medan ni som gillar saker med –core i namnet definitivt ska ta er en närmare titt. Jag har tagit mig en titt och kan väl påstå att jag gillar vad jag hört även om jag inte direkt tycker att det står ut i jämförelse med annat i genren. Loather är helt enkelt ett väldigt solitt album med en del riktigt fina förtjänster som dock saknar det där sista lilla extra som gör ett bra album till ett grymt album.

HHHHHHH