Maxxwell
Metalized

Metallizerade schweizare släpper ett nytt album, ett som kommer fyra år efter det senaste och två år efter deras senaste EP. Det är ett album med vitt skivomslag, ett ganska fult omslag måste jag nog ändå påstå. Det sägs att de går i en mer metalliserad riktning än tidigare, mer åt nu-metal-hållet eller något i den stilen har jag kunnat läsa mig till när jag internetsökt efter kvintettens senaste album. Det skrivs annars om deras flitiga livespelande med över 200 framträdanden i elva olika länder och det namndroppas flitigt allt från Doro och Rage till Five Finger Death Punch i texten som jag inte orkar läsa till fullo eftersom massor av text om ett bands kapacitet som liveartister knappast har någon bäring på hur deras nya studioalbum kommer att låta – men visst kan det tänkas att de bör ha samlat på sig en bra kompetens som liveband.

Musikaliskt hamnar det väl ändå ganska nära landsmän som Gotthard och band i den stilen men kanske med lite mer moderna amerikanska inslag också – man kan nog också dra paralleller till tidigare nämnda dödsbox och andra liknande band. Det är dock inte direkt unikt, nyskapande, eller speciellt ur ett artistiskt perspektiv, dock medryckande så jag kan tänka mig att de har en räcka passande låtar för att öka sina liveframträdanden till en högre siffra. Okej sångare, modern och fräsig produktion som känns ganska generisk för modern rockmusik – både ljudbild och sångare. Klämkäckt är det dock och hyfsat varierat även om jag tycker att det är att ta i med femton spår på albumet, tio hade räckt mer än väl.

Mycket förträffligt är det väl inte, bra är det däremot. Låtarna rycker med och smälts lätt, de känns lätta att ta till sig och det är ett lätt album att fatta tycke för. Visst tröttnar man också ganska snabbt och känslan när man närmare sig spår tolv eller tretton är att man redan fått mer än tillräckligt av Maxxwells senaste album. Så det finns prylar att jobba på för dem, men jag tycker att de satt samman ett ganska tilltalande album, kanske mer tilltalande än föregångaren som jag lyssnade på ett par gånger när den kom men hann aldrig skriva om det i Hallowed, den var inte så värst imponerande kan jag väl säga – detta är bättre. Ni som uppskattat vad bandet gjort tidigare bör nog finna detta album tilltalande, de har tagit några mindre steg framåt men inte avvikit speciellt mycket från deras tidigare inslagna väg.

Man kan nog ganska snabbt dra slutsatsen att Maxxwells senaste album är ett som fungerar bra, som är enkelt att tycka om men som också glöms bort nästan lika enkelt. Metalized är kanske inte så metalliserad som man skulle kunna hoppas men det är ett album som fungerar och som man definitivt kan ge en chans.

HHHHHHH