One Less Reason
The Memories Uninvited

Icke inbjudna minnen är vad amerikanska One Less Reason har att erbjuda när de kompletterar ett halvdussin album. Deras musik sägs vara tyngre lyriskt än musikaliskt och deras musik kretsar kring ord på fyra bokstäver som kärlek, hat, smärta och hopp och det har alltid ett budskap i sin musikaliska framtoning – om man ska tro sångaren Cris Brown som också säger att det finns ett minne bakom varje riff, refräng, solo och så vidare. Det låter onekligen spännande att högläsa pressinformationen och musikaliskt är det inte direkt oävet.

Det är modern hårdrock med mycket medryckande refränger, riktigt vasst producerat och starka melodier. På många sätt en väldigt imponerande och snygg produktion som är lätt att ta till sig, och lätt att tycka om. Kanske inte så mycket djup som man kan tänka sig när man läser pressinformationen men djupet kanske mer finns i textmaterialet. Hyggligt varierat över elva spår och 43 minuters speltid, det är definitivt ett välgjort och bra album men kanske inte ett som sticker ut överdrivet mycket i denna väl mättade musikbransch.

En anledning till att de kanske inte står ut så värst mycket kan vara att albumet saknar lite energi, det är som jag redan beskrivit bra låtar men det skulle behövas lite mer energi och tempo. Tempot går aldrig riktigt upp och även de mer tempostarka låtarna på albumet saknar en hel del driv, mer fart hade definitivt inte skadat. Det är väl egentligen min stora invändning då sångaren är bra, albumet är lyriskt intressant och ljudbilden är riktigt snygg – men bristen på tempo gör att jag tycker att det saknas något för att albumet ska kännas riktigt intressant.

Albumet är väldigt bra, ganska underhållande att lyssna på med väldigt bra låtar där Where Were You och On the Way Donw är vassast. Det lilla extra saknas dock och även om albumet är snäppet bättre än genomsnittet sticker det inte ut tillräckligt mycket för att jag ska ge det ett av våra bästa betyg.

HHHHHHH