Papa Roach
The Connection

Med sju album i ryggen ger Papa Roach sig in på betydligt tyngre banor än vart de flesta av deras tidigare album har tagit dem med 'The Connection' och samtidigt känns det som ett album som också är betydligt mer storslaget än deras sju första utgåvor. Jag kan höra keyboards, elektronik och lager med ljud som kommer och återkommer med en mångfald som de aldrig riktigt haft tidigare. 'The Connection' känns som en skiva där bandet har botaniserat genom deras gamla album, plockat ut guldkornen och sedan knutit ihop säcken på ett snyggt och bra sätt. I min mening är det den bästa skivan Papa Roach har släppt och det gäller på alla nivåer.

Papa Roach har generellt sett haft väldigt bra produktioner tack vare att de fått in foten i de stora skivbolagens värld redan tidigt i karriären och produktionen är inget undantag på det här albumet. Musiken har dock många gången varit en aning slätstruken och svår att riktigt identifiera sig med på bandets album - kanske för att de varit lite FÖR producerade men jag tycker inte detta gör sig särskilt påmint på 'The Connection'. Här finns flera riktigt bra låtar och inte bara den där udda singeln som lät bra på flertalet av deras tidigare album och jag tycker det är svårt att bara lägga undan dessa tolv låtar utan vidare. Introt som kommer före dessa tolv är en snygg ingång i singellåten Still Swingin' bygger upp förväntningarna bra och gång på gång lyckas bandet också infria och leva upp till förhoppningarna.

Skivomslaget är väldigt grafiskt och föreställer någon form av blå robotdödskalle, vilket känns som en oerhört stor förändring mot de senaste utgåvornas oftast entonade omslag som på sin höjd kanske haft ett foto på bandet. Och det är inte bara omslaget som känns mer genomarbetat än tidigare. Låtskrivningen är djupare och bandet gräver fram saker de inte använt sedan sina första album och de sätter en karaktär på nästan var och en av dessa tolv spår och även om de 44 minutrarna måste medges känns en aning (men bara en aning) i överkant så blir det aldrig riktigt tråkigt så länge som 'The Connection' pågår. Utan att tappa tråden har de lyckats få med allt det som definierar och har definierat Papa Roach på det här albumet och det fungerar riktigt bra. Jag har aldrig kunnat sitta igenom en Papa Roach-skiva så här lätt tidigare - oftast har det bara varit en eller par låtar som varit något att ha men här är det helt klart omvända roller (max ett par låtar som inte är något att ha).

Mot slutet på 'The Connection' finns de flesta av albumets mindre bra låtar. Minst av allt tycker jag dock om Wish You Never Met Me och avslutande As Far As I Remember medan favoritspåren är Still Swingin', Not That Beautiful och Walking Dead. Det är dock väldigt tydligt att det inte är många av dessa låtar som är särskilt lika varandra och det tycker jag är en stor fördel med den här skivan. Något negativt tycker jag dock att det är med produktionen som lite tar bort skillnaden i låtarna genom att ge alla samma smått industriella känsla i ljudbilden. Dessutom tycker jag att bastrummorna är alldeles för tydligt uppmixade och det blir lite smällare-i-öronen-känsla av dem, vilket inte är särskilt trevligt.

Sett på det stora hela är dock detta Papa Roach bästa skiva av de som jag hört (vilket är de flesta), även om de kanske inte har de individuellt bästa låtarna så är ändå den överhängande kvalitén på albumet klart mycket starkare än den varit tidigare, och några av låtarna är trots allt riktigt bra också och tillhör bandets toppregister så det är inte bara ett jämnstarkt album - det finns absolut spår att plocka från detta album om de ska göra ett best-of i framtiden.

Rekommenderar jag det då? Jo, absolut! Till vem? Ja, till dig som gillar hårdrock. Och screamo. Och nu-metal. Och modern amerikansk hårdrock/metal. Och allmän modern rockmusik. Och kanske även till dig som gillar annan musik om du har ett öppet sinne för Papa Roach, trots att de tillfaller kategorin nu-metal (eller i alla fall gjorde det förut) - eftersom det för vissa är synonymt med allt som är mot vad traditionella hårdrockare tycker om. Jag tycker i alla fall att 'The Connection' är värd att kollas upp, men jag har å andra sidan aldrig varit mycket av en typisk hårdrockare så egentligen kanske ni inte ska lyssna på mig utan på albumet för att avgöra den saken.

HHHHHHH