DGM
Momentum

Italienska DGM har valt ett kort och koncist namn på sitt band och skall vara ett av Europas bästa progressiva metalband enligt många, widely regarded som de säger i pressinfon. Jag hade faktiskt inte ens hört talas om dem innan detta album dök upp i min mailbox, och jag gillar progressiv metal och kan räkna upp en hel räcka av Europeiska progressiva metalband, dock inte DGM, förrän nu. De har definitivt fått ett flott skivomslag som definitivt inspirerats av Halloweds färgkod och detta album som går under namnet Momentum är deras åttonde album, det första kom 1997. Jag har alltså missat dem under så lång tid, men självklart kan man inte ha koll på allt så nu får jag väl sätta tänderna i detta album och vem vet, det kanske gav mersmak.

Progressiv metal är ett ganska vitt begrepp och egentligen också ett som inte säger någonting med tanke på att det kan vara allt från minimalistiskt till extremt komplicerat dock är det i dagsläget väldigt sällan något framåtskridande. DGM tycker jag känns ganska power metalliska ofta med ganska långa komplicerade solostycken och vissa låtstrukturer som inte är helt genretypiska men egentligen är det inte särskilt mycket i stil med vad som brukar benämnas progressiv metal, det har vissa drag men inte mer än så. Det bygger ofta på en melodiös struktur och medryckande refräng varför jag tycker att power metal är en bra liknelse. De har en mycket kompetent sångare som har en röst som passar som handen i handsken, kanske borträknat första spåret Reason där jag tycker att hans röst är för lik Russell Allens för att passa riktigt bra i duett. Produktionen är toppklass och där finns inget att klaga på, det är ett album med alla ingredienser för att kunna vara riktigt bra.

Inledande Reason som innefattar Russell Allen på gästsång är väldigt kompetent och sätter an tonen för detta album på ett väldigt bra sätt och efter det inledande spåret kommer Trust som är det vassaste på albumet om du frågar mig men det finns ytterligare nio vassa spår där inget spår är dåligt på något sätt. Det är faktiskt svårt att hitta något att direkt anmärka på när det gäller detta album, en sak skulle kunna vara att variationen är lite liten då väldigt många spår känns byggda på samma sätt och många refränger liknar andra men de är ju så bra så det är svårt att anmärka på en sådan sak och trots detta känns albumets femtiosex minuter relativt korta och det är inga som helst problem att spela albumet två gånger i rad.

Momentum är definitivt ett bra album och låt inte den progressiva etiketten skrämma er för det finns inte mycket krångligt i detta album, allt är byggt kring bra melodier och bra refränger och det känns trots allt ganska rakt på hela vägen igenom. Helt enkelt ett riktigt bra album väl värt att låna några minuter oavsett vilken musikalisk preferens du har, nu är förstås bara frågan om detta album ger dem något momentum i karriären.

HHHHHHH