Coilguns
Commuters

Schweiziska Coilguns släppte i dagarna sitt debutalbum som går under namnet Commuters och det har de gjort till odelad positiv respons från pressen på internet. Det låter förstås intressant tycker du och varför skulle det inte vara det? Det talas om Mathpunk och sludge och lite sådant när det gäller genrer för detta album vars inspelande band är en trio med ett gäng gäster. Allt på detta album har spelats in live och i en tagning. Varför? det är en självklar fråga man ställer sig, varför bandet inte använt sig av de tekniska förmågor som finns att tillgå och det är en fråga jag också ställer mig men det är samtidigt ett intressant tillvägagångssätt som bandet beskriver som ett ställningstagande mot email-album men också som ett sätt att pröva och utmana sig själva.

Musikaliskt är det ganska komplicerat, ganska tungt med lite punkinslag, lite så-kallade sludgetendenser och lite sådär med sång som är vrålig och en ljudbild som är tung och samtidigt väldigt kraftfull och energisk. Det är mycket som pågår hela tiden i låtarna och även om du lyssnar om och om igen kommer du upptäcka nya inslag som du inte hade noterat tidigare. Det är ett dramatiskt och omväxlande album som kan beskrivas lite som ett omvälvande sådant också, det är också väldigt svårt att sätta ord på det musikaliska som är ganska unikt. Det är ganska svårt att komma på band som låter nära detta album, deras produktion är dessutom högklassig och väl värd att prisa, speciellt med tanke på att de spelat in låtarna i en tagning.

Det är kanske inte direkt min stil om jag säger så men samtidigt är det riktigt bra och lätt att se storheten i, vissa går så långt som att beskriva bandet som ett av de viktigaste banden i genren just nu och så vidare. Jag personligen vill inte lägga in någon sådan värdering men att detta album är ett kvalitetsalbum är det ingen tvekan om, ett av de bättre detta år och det trots att jag egentligen har ganska svårt för denna genre.

Om ni önskar ett ”highlight package” så får ni ett här, den inledande titelspåren är definitivt två och sedan har vi Minkowski Manhattan Distance som är ett annat spår väl värt att titta närmare på. Sedan gillar jag också avslutningen som rundar av det hela på ett bra sätt. Där fick ni fyra spår som är värda att ta en närmare titt på samtidigt som ni tittar närmare på albumet som ändå måste beskrivas som lite av en fullträff.

Kanske något för alla pendlare att lyssna på i den tråkiga bussen eller på tunnelbanan på vägen till det där ofattbart ospännande arbetet de flesta ändå har. Men för alla er som gillar band som de tre liknande och annat i den stilen kan jag varmt rekommendera detta, chansen är att ni gillar det även om ni kanske normalt inte lyssnar på sådan musik för detta är definitivt bland det mest välgjorda jag hört i den här musikaliska regionen. Kolla in Coilguns, de är definitivt ett band att hålla ögonen på. Så kan vi väl avsluta denna recension?

HHHHHHH