Avantasia
The Mystery of Time

För alla er som inte känner oss sedan tidigare eller inte har koll på hur vi recenserat kan ju följa länkarna till vänster så kan ni se hur stora fanatiker vi är av Tobias Sammet och Avantasia. Det har alltid ända sedan debuten The Metal Opera varit ett band jag gillat, kanske egentligen inget band men ett operaprojekt. Med flera olika sångare och ett konceptuellt innehåll tar Sammet oss på diverse olika äventyr och han har haft många prominenta gäster genom albumen och det är kanske med rätta man kan påstå att han utmanar Ayreon om rockoperatronen. Dessutom gör faktiskt herr Ayreon i from av Arjen Anthony Lucassen ett gästspel på detta album då hans gitarr kan höras i andra spåret. Sammet har dessutom som vanligt hjälp av Sascha Paeth och Miro, och gästlistan är diger och imponerande än en gång. Denna gång går Sammet på djupet kring tidens mysterium och för en Sci-Fi fanatiker som jag själv känns det väldigt spännande konceptuellt och ett nytt album med Avantasia brukar vara spännande som ni kanske kan se om ni går igenom diskografin till vänster.

Musikaliskt är det samma pampiga power metal Sammet brukar bjuda på, mycket körsång, medryckande refränger och liknande. Det är mastigt, pampigt och storslaget med en symfoniorkester som står för de klassiska undertonerna, produktionen är inte helt oväntat fantastiskt bra med en imponerande ljudbild. Precis som Edguy har Avantasia blivit större och pampigare genom åren men till skillnad från Edguy tycker jag inte att Avantasia samtidigt blivit mer slätstrukna, åtminstone inte förrän nu. Det finns ingenting att klaga på när det gäller produktionen av detta album som är en historia uppdelad på tio kapitel som tar dig en timme att lyssna igenom, för när det gäller kvalitén på ljudlandskapet är det utan tvekan det bästa Avantasia hittills gjort.

När det gäller albumets kvalité finns det inte heller något att klaga på, det är ett solitt och väldigt välgjort album. Nu kanske du anar ett men och då anar du alldeles korrekt för jag har en del reservationer rörande detta album för att det är ett album som känns lite trött och faktiskt lite slätstruket. Det känns lite grann som att Tobias går på rutin, lite grann som Avantasias andra album (The Metal Opera Pt 2) som kändes mest som att det försökte leva upp till något, precis som detta. Det lever upp till alla Avantasias stilistiska mål men det gör det utan att komma med nyhetens behag som Scarecrow gjorde, som The Metal Opera gjorde och som den senaste duon album i viss mån också gjorde. Det är ett album där Tobias Sammet kopierar sig själv, där han bygger låtar som kan härledas till gamla låtar han redan gjort där jag till exempel direkt kommer att tänka på Sign of the Cross från The Metal Opera när jag hör Black Orchid för att de är identiska så när som på lyrik och tempo. Nej, tyvärr måste jag säga att detta Avantasiaalbum känns som en stor besvikelse då det bara är ett plagiat av vad han gjort tidigare, det har inte den där fräscha och entusiastiska känsla som de flesta Avantasiaalbum vi sett till dags dato har.

Jag undrar om inte Tobias Sammet börjar få slut på idéer för allt han gör i dagsläget låter lite oinspirerat (det gäller nu både Edguy och Avantasia) och lite trött och är mest variationer på ett redan etablerat tema som han repeterat under många album, det är fortfarande väldigt bra men för mig som följt både Avantasia och Edguy under många år och album känns det som att jag hört det förr och det erbjuder inget som Sammet inte gjort förr. Det är ett bra album utan tvekan men det känns som att det lika gärna kunnat vara en kompilation av vad som gjorts tidigare, så för er som gillar när saker inte utvecklas är det ett bra val men detta år har bjudit på många album som är både bättre och fräschare så jag skulle inte ha spenderat mina pengar på detta album.

HHHHHHH