Sven Larsson
Bad Mad Man

En dålig galen man kallar han sitt andra album, gitarristen och sångaren Sven Larsson är den galne man jag talar om. Han har satt sina spår både här och där under en karriär som började under 90-talet och har sett Sven gästa på många bands album eller deltagit i AOR-projekt som Lionville eller Coastland Ride. Onekligen bör han ha kompetensen att skapa något spännande, skivomslaget är dock inte överdrivet spännande men å andra sidan är det inte omslaget som skall bedömas här.

Musikaliskt är det melodiös rock av det lite lugnare slaget med några klassiska rocklåtar samt ett par instrumentala sådana, och på sångarfronten är det lite varierat eftersom Sven lånat in ett par kompetenta gästsångare. Sångarsidan fungerar bra hela albumet igenom tycker jag, det gör också produktionen som ger en lämplig ljudbild för detta album. Inte så värst varierat är albumet på det hela taget dock, även om de olika sångarna gör att det blir lite mer varierat. Annars finns det väl inte så värst mycket mer att säga om den stilistiska sidan, det låter ganska typiskt för genren, välgjort men ändå relativt mycket som många andra artister inom genren brukar kunna göra.

Det här albumet tycker jag förstör sig själv en aning eftersom det börjar väldigt bra men blir ganska långdraget mot slutet, inte dåligt men långdraget och när det bästa material är fram till spår fyra känns det än mer långdraget. Jag tycker inte heller att de instrumentala spåren verkligen tillför någonting utan de är ganska sega och överlag tycker jag att albumet inte riktigt lyfter såsom det borde göra med tanke på att det ger sken av att kunna göra det men tempot känns en aning för lågt och låtarna saknar lite grann energi. Jag skulle vilja kalla detta för ett bra men alldeles för försiktigt album.

De två första spåren på detta album är riktigt bra, detsamma gäller titelspåret men efter det börjar man sakna en ordentlig tempohöjning eller en lite mer energisk låt eller något sådant. Det finns som sagt lite behållning av detta album i den inledande låtkvartetten men som helhet känns det som ett ganska slätstruket album, bra men slätstruket.