Ugly Kid Joe
Rad Wings of Destiny

Label: Metalville
Tre liknande band: Godsmack/Souls at Zero/Another Animal

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. That Ain’t Livin‘
2. Not Like The Other
3. Everything’s Changing
4. Kill The Pain
5. Lola
6. Dead Friends Play
7. Up in the City
8. Drinkin’ And Drivin’
9. Failure
10. Long Road


Band:
Whitfield Crane - vocals
Klaus Eichstadt - guitar
Dave Fortman - guitar
Cordell Crockett - bass
Zac Morris - drums
Shannon Larkin - drums


Discography:
America's Least Wanted (1992)
Menace to Sobriety (1995)
Motel California (1996)
Uglier Than They Used Ta Be (2015)


Guests:


Info:
Recorded at Armoury Studios
Mixed at Armoury Studios
Mastered at Maor Appelbaum Mastering
Produced by Lee Aaron
Recorded by John Webster, Lee Aaron, Sean Kelly, Mike Fraser
Mixed by Mike Fraser
Mastered by Maor Appelbaum
Artwork by Eric Bourdon

Released 2022-10-21
Reviewed 2023-01-

Links:
uglykidjoe.net
youtube
Metalville



read in english

Jag tyckte inte att det var så länge sedan jag skrev om Ugly Kid Joe sist men det var faktiskt hela sju år sedan, tiden går snabbt även om man inte har roligt tydligen. Kul är att de följer min idé om att inte kasta ur sig många album, de första tre kom snabbt och var framgångsrika, det senaste lät vänta länge på sig och sedan gick det alltså sju år tills detta, fem album sedan debuten som sålde platina flera gånger om och släpptes 1992. De kallar det nya albumet Rad Wings of Destiny, kanske inte otänkbart en nickning mot Judas Priests Sad Wings of Destiny. Omslaget är fräsigt och kul, men är det något att lyssna på?

Bandet kombinerar rock, hårdrock, heavy metal och funk i en väl sammansatt skapelse, den som hört bandet tidigare lär känna igen dem stilistiskt. Fördelen med att sprida ut albumen är dock att det oundvikligen hinner hända saker emellan och man utvecklas som person så det känns ändå fräscht och inte bara som en fortsättning på senast, något som är viktigt. Vi får tio spår på albumet, en del med tydliga nostalgiska referenser, en del fräscha, variationen är god över spåren och man hinner inte tröttna. Det är ett bra producerat album dessutom, lite nostalgiska anspelningar samtidigt som det låter modernt.

Inte ett lysande album, men det är bra och vad mittbetygsatta album beträffar är det definitivt ett av de mer intressanta. Däremot tycker jag väl inte att låtarna är tillräckligt bra, eller att helheten verkligen griper tag i mig – det är snyggt sett till stil och ljudbild men låtarna skulle ha varit bättre. Det lär vara ett album som tilltalar den som gillat bandet tidigare, om inte annat för att det är det femte albumet på hela trettio år – bara en sådan sak. Annars har jag väl inte överdrivet mycket att säga om det egentligen, ingen av låtarna sticker ut för mig och även om det är trevligt att lyssna på albumet ger det inget bestående intryck utan det lämnar mitt medvetande snabbt. Kanske om de släpper nytt om åtta-tio år kommer det igen kännas som att det var nyss jag skrev om dem för man minns namnet och omslagen men musiken glömmer eller förtränger man kvickt.

Kan vara värt att kika på, vinylen skulle vara snygg att ha i skivhyllan men med tanke på ekonomin är det kanske inte värt att slänga ut pengar på något som inte fyller något annat syfte än att se snyggt ut. Med Rad Wings of Destiny lyfter inte Ugly Kid Joe mot skyarna, men kraschar inte heller mot marken i ett moln av eld och därför får vi väl säga att det är ett ganska trevligt album att lyssna på.

HHHHHHH