Yawn
Materialism

Det är ju intressant med ett band som kallar sig Yawn, ett norskt band är det för övrigt. Det är ett band som improviserar en hel del, det står i pressmaterialet att bara drygt två minuter av albumet har nedskrivna ackordföljder. Och omslaget är ju kul, lite proggigt får man ju nästan intrycket av och de jämförs med band som Meshuggah, Tool, och andra band av liknande karaktär så de borde ju vara lite originella och det är de väl också på något vis.

Instrumentala och tekniska, många låtar hör samman i olika kapitel av albumet som har en sansad speltid om inte ens fyrtio minuter. Det är välspelat och tekniskt starkt utfört, en del väldigt intressanta inslag men också ett relativt statiskt album. Jag skulle inte påstå att det är speciellt dynamiskt och kanske finns det argument för att skriva mer av låtarna, att improvisera kan förvisso leda till storslagna grejer, men lika ofta leder det till ingenting och det sistnämnda är nog mer av sanningen när det gäller Yawn.

Det citeras någon som påstår att det inte är en gäspning, jag skulle nog ändå påstå att det faktiskt är det. Det händer inte så mycket, många partier är riktigt sömniga och jag saknar drivet, ofta står albumet still och kommer ingenstans. Det behövs fart, dynamik, variation, djup, drama, inslag som jag i stor utsträckning saknar hos Yawn och deras debutalbum. Eller är det kanske bara att det skulle vara roligare med sång också? Jag vet inte, det känns mest som ett album som passerar utan att jag riktigt lyssnar, det griper inte tag i mig och en del av koncepten blir så repetitiva att man tröttnar redan från första början.

Yawn imponerar inte, de har sina idéer och det ska man förstås prisa men jag tror de skulle behöva strukturera sin kreativa process mer för att bygga mer intressanta album i framtiden. I detta fall slår de lite bort fötterna på sig själva genom att kalla sig Yawn och göra ett begäspansvärt album och dessutom få noterat i pressmaterialet att bara drygt två minuter av över trettiofem är nedskrivet och samtidigt göra ett albums som känns hafsigt utfört – ingen bra idé. Jag skulle rekommendera dessa norrmän att vakna och arbeta lite mer metodiskt med sina album i fortsättningen.

HHHHHHH