Winter
Fire Rider

Det är ju vinter och snö utanför så varför inte ta sig an ett album av bandet Winter? Det är Markus Winter som står bakom det bandnamnet och står för det mesta, och vad jag kan se är det tredje alstret av detta band. Kan det vara lite inspirerat av Ghost Rider med en brinnande motorcyklist och så vidare? Det kanske bara är omslaget, bakom vilket det döljer sig ett album av goth metal som innehåller hela sexton spår.

Mycket för pengarna kanske man kan påstå, men är det valuta för dessa pengar? Det är snyggt producerad gotisk metal, sångaren är ganska typisk för genren och kan likställas med exempelvis HIM eller Paradise Lost, eller något annat valfritt band i genren. Det faller inte direkt ur ramen någonstans, det är däremot ganska långt med sina sexton spår, mer än en vinylskiva om jag säger så. Variationen är inte heller speciellt mycket att skriva hem om, och det är knappast än överdrift att påstå att det saknas överraskningar.

Kanske att titelspåret Fire Rider är det som fastnar mest, kanske för att det är mest klämkäckt. Det finns en del väldigt positiva inslag, men mitt övervägande intryck är att Fire Rider är ett ganska tråkigt och ganska trött album där jag saknar originalitet, fräscha idéer och energi – alla saker som stärker ett album. Visst kan det kanske gå hem hos vissa som gillar genren men samtidigt har jag svårt att se att det ens fungerar så värst bra där eftersom det finns gott om konkurrens för Winter att försöka hävda sig i.

Varken omslag eller musik lockar överdrivet mycket och i slutändan finner jag det ganska tryggt att lägga min musikaliska tid på något annat. Winter är inte dålig på något sätt, det blir bara lite för mycket och lite för lite: för mycket låtar, för lite fräscha låtar. Det är ett album jag tror att de flesta av oss med gott samvete kan överse, det finns helt enkelt bättre alternativ.

HHHHHHH