Twelve Foot Ninja
Vengeance

Tolvfotsninjan är tillbaka med ett nytt album, det tredje i en karriär som sträcker sig tillbaka till 2012. Jag skrev positivt om deras album Outlier som släpptes 2016 och hade vissa förhoppningar för detta som pryds av en postapokalyptisk scen med en arkadmaskin, så den ser åtminstone spännande ut. Och eftersom denna stora ninja inte är nöjda med att vara ett band som andra så släppte de samtidigt med bandet en fantasyroman och har även gjort en serieberättelse om sin ninja som man kan se på bandets hemsida. Så de är inte helt enligt konvention med andra ord, nu är det dock inte extramaterialet som är under Hallowed-luppen.

Det är alternativrock, -metal, det handlar om. Med inslag av Nu-metal, jag jämförde dem med Korn senast jag skrev om dem och det är väl ingen dålig jämförelse i sig. Men det är mer än så, det är klassisk heavy metal, lite poppigare grejer, ordentligt varierat material som dessutom är kort och koncist. Den som hörde förra albumet kommer att känna igen bandet, men de bjuder samtidigt på nya fräscha inslag. Det tycks som att ninjans berättelse snarare är ett äventyr än en statisk tillvaro, betydligt mer intressant än mycket av den musik som släpps nuförtiden.

Kanske att denna är något bättre än sin föregångare som ju var mycket bra, ett album som nog kan tilltala en ganska stor publik. Ett album som inte bara tar intrampade stigar utan som kan överraska lite och som har några riktigt höga toppar. Dock är det inte utan vissa dalar som jag kanske inte är lika förtjust i, det finns exempelvis några lite sömniga partier som jag inte tycker bidrar med någonting. Men i det stora hela är det svårt att invända mot Vengeance, det är ett riktigt bra album med många riktigt vassa låtar, det griper tag i en redan direkt och även om man tappar intresset i stycken och slutet är lite risigt så är det ett mycket tilltalande album.

För mig är det ingen tvekan om att det är på sin plats att titta närmare på detta album, det är riktigt bra, en höjdare skulle man nog kunna säga. Svärden är fortfarande vässade och kvartetten visar än en gång att de kan göra bra musik och att de har fräscha idéer, ett mycket relevant band.

HHHHHHH