Threads of Fate
The Cold Embrace Of The Light

Ljusets kalla omfamnande är vad Threads of Fate erbjuder oss, det är tematik kring döden de tycks fokusera sin musikaliska gärning kring. Inte direkt ett unikt ämne men jag läser i pressmaterialet att de gör det fräscht och samtidigt igenkänningsbart, och eftersom det kommer på ett bolag som normalt brukar stå för fräscha album är det ganska troligt att det påstående stämmer. The Cold Embrace of the Light är Threads of Fates debutalbum, det följer en EP som släpptes för några år sedan. Det som först slår mig är väl att omslaget är ganska tråkigt, nog hade det väl gått att göra något lite mer intressant?

Det är symfonisk metal det handlar om, lite sorgset storslaget på något sätt. Pampigt men ändå lite lågmält, lite lätt progressivt är det kanske men egentligen kommer de väl inte med något direkt omvälvande. Ändå en ganska fräsch ljudbild, hygglig sångare, lite vrålsång spetsar till det – eller kanske inte. Jag tycker att klarsången hade kunnat stå ensam eftersom vrålandet mest stör. Variationen är ganska stor, tempot inte speciellt högt men det är väl att förvänta med tanke på tematiken – lite en känsla av domedag kanske. De håller också speltiden sansad vilket alltid är smart att göra, man ska inte dra ut på tiden eftersom det sällan gynnar intrycket. Så man kan nog utan att överdriva påstå att Threads of Fate bjuder på ett väl sammansatt album, en kvalitativ produktion.

Ett av de bättre symfoniska metal-albumen jag hört på ett tag, kanske inte lika bra som de senaste albumen från Layered Reality Productions som jag skrivit om men det är ju mest riktigt vassa artister som TDW, Bioplan och någon ytterligare, så man kanske inte kan förvänta sig absolut briljans varje gång. Men det är definitivt ett album som kan vara värt att titta närmare på, speciellt om du gillar den symfoniska metallen, då har nog Threads of Fate en hel del att erbjuda dig. De lyckas med dynamiken att få det att kännas båda lite lågmält och storslaget, det är faktiskt ganska imponerande.

För min del hade de gärna fått dumpa vrålsången, då tror jag att de hade kunna skapa något mer spännande. Lite känns det som att de tog en enkel utväg för det mörka genom att vrålsjunga istället för att illustrera det på annat sätt. Döden kan vara upplyftande och det understryks definitivt av Threads of Fate som har sitt sätt att se på saken, och de gör det på ett sätt som känns värt att lyssna på. Jag tycker definitivt att ni kan ta er en närmare titt på The Cold Embrace of the Light, det är ett mycket trevligt album.

HHHHHHH