Terra
Hypercube

Hyperkub, en sådan får vi stifta bekantskap med när vi tar oss an Brasilianske Lucas Barbosas debutalbum. Denne Barbosa gör det mesta själv, inte trummandet men alla instrument och sången förutom det. Han har komponerat tio stycken låtar som utgör detta album, ett album som tar en dryg timme att spela sig igenom. Med den långa speltiden och ett inte alltför kul omslag är det en del negativa torn som lyfter över den musikaliska horisonten, namnen Terra och Hypercube är dock roliga så det kanske tar ut omslaget och speltiden.

Stilistiskt är det ett album som spänner över ganska vida musikaliska nejder, men kanske utan speciellt dramatiska växlingar. Spåren är ganska ofta långa, speciellt mot senare halvan av albumet, de första låtarna är mer av normal längd. Vi får metal med inslag av diverse annat som exempelvis bluegrass, samba, country, folkmusik och så vidare. Det är dock betydligt mindre spretigt än en sådan uppräkning av låtar skulle kunna antyda, Barbosa sjunger sådär tycker jag men samtidigt föredrar jag när han sjunger framför vissa väldigt långdragna och meningslösa instrumentala sekvenser.

På det hela taget känns albumet lite segt, det är varierat men för att få till snygga övergångar mellan stilistiska inslag har Barbasa valt långa passager vilket gör låtarna mycket längre vilket för att det känns som ett segt album. Det är inget fel på idéerna som sådant men albumet saknar dynamik, det känns ganska statiskt och variationerna kommer långsamt. Det instrumentala kan jag gärna vara utan för det känns mest som meningslösa mellanspel som inte bidrar till någonting, ungefär som många solon av metalband – han har slängt dit det för att han vill ha med det och inte för att det gör något för helheten.

Nog måste det väl gå att göra bättre alster än detta? Kanske är tråkigheten en konsekvens av att Barbosa är själv i bandet och ingen annan medlem finns där och påpekar att det blir segt om han gör som han gjort. Jag gillar när man blandar och det är inget fel i att sudda ut linjerna, och att våga hitta nya infallsvinklar. Jag är dock inte så säker på att Barbosa kommer med något direkt annorlunda bara för att han blandar in lite andra genrer och varierar sig på det sätter betyder det inte att han faktiskt hittar på något fräscht för det gör han inte. I grund och botten är dock detta albums problem knappast nytänkande, originalitet eller något sådant, det är ett svagt album helt enkelt, ingen mängd fräscha idéer kan ändra på den saken.

HHHHHHH