Tao
Prophecy

Brittiska Tao, debuterar med albumet Prophecy. Det är åtminstone lätt att komma ihåg både bandnamn och albumtitel hos det kvinnofrontade bandet. Det är en trio som tycks ha en hel del uppbackning hos Gary Hughes och Ten, Hughes skrev till exempel låtarna på albumet och det hörs. Samme Hughes har också producerat albumet, hans keyboardist hörs också på albumet, så det bär lite prägel av Ten även om det kanske går mer i poprockig stil än Ten.

Jämförelser med band som Roxette och liknande känns väl inte helt oävna, jag tycker även att man kan lägga till exempelvis Ten till de liknande banden då Hughes har ett ganska distinkt sätt att skriva låtar och det kommer igen på detta album också. Ganska modern poppig rock, lite metalliska undertoner kanske också. Sångerskan är hygglig men det finns betydligt bättre, och även stilistiskt finns det en del att önska då bandet känns både lite långt och bristfälligt varierat.

Förutom att de kunde hållet det kortare och varierat sig mer har jag inte alltför många saker att anmärka på hos Tao, det låter bra. En trevlig debut med ett gäng trevliga låtar, men knappast något som sticker ut eller känns överraskande. Nog hade Hughes kunna drömma fram lite poppigare låtar, det känns lite som att det är avvisade låtar han skrivit för Ten som vi får höra här och det som saknas är en sådan där riktigt bra låt som Hughes oftast brukar klämma in på Tens album och jag tycker som jag antydde att de kan gå i lite mer poppig riktning.

Gillar man Ten är det stor sannolikhet att man gillar Prophecy, det kan kanske även gå hem bland dem som gillar poppig rock/hårdrock. Det är ett album som fungerar, det är ganska underhållande och så vidare. Samtidigt är det lite för generiskt för att kunna sticka ut, och det känns som att det behövs lite mer än att poppa till några låtar ur Tens papperskorg för att det verkligen ska lyfta.

HHHHHHH