Stange Horizon
Beyond the Strange Horizon

Konstig Horisont, norskt band från regniga Bergen – kanske en plats för konstiga horisonter. Ett album med ett lite halvt drömmande omslag, jag trodde att det kanske skulle vara något inom den progressiva rocken för det är så det ser ut. Det är första albumet för bandet som sägs vara influerade av band som exempelvis Black Sabbath.

Doomig hårdrock/metal är vad det handlar om, ganska mycket i stil med Black Sabbath, Saint Vitus och liknande. Mycket nostalgi, 70-tal och 80-tal tycker jag, det mesta de gör känns välbekant och inte speciellt spännande eller originellt. Men det är ganska bra tyngd i produktionen och är inte helt utan fräscha inslag, dessutom är albumet ganska så varierat vilket alltid är positivt. Speltiden känns inte heller överdrivet tilltagen och sådant kan man också alltid säga är positivt.

Ett ganska bra album, riktigt bra till och från. Knappast en tidlös klassiker eller ens ett överdrivet angeläget album – en stunds trevlig förströelse, för min del under bilåkande i någon veckas tid. Jag saknar något riktigt minnesvärt, något överdrivet dramatiskt, eller något överraskande. Det är ett lite för nostalgiskt och lite för lite originellt för att man ska ta någon större notis.

Gillar man band som Black Sabbath kan det säkert vara ett trevligt album att titta på och att lyssna på. Det kommer knappast att förändra musikvärlden på något sätt men det finns heller ingenting direkt negativt, det är ett trevligt album helt enkelt – varken mer eller mindre.

HHHHHHH