Silver Dust
Lullabies

Label: Fastball Music/Escudero Records
Tre liknande band: Deftones/Tool/Lordi

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Blurred
2. A Brief History of a Kind Human
3. La Ciguë
4. Elevator to Silence
5. Ingeborg
6. Archimboldi
7. Tropique Triste
8. The Red Poet
9. Au Revoir


Band:

Lord Campbell - vocals, guitar, keys, programming
Neiros - Guitar
Kurghan - bass
Magma - drums


Discography:
Lost in Time (2013)
The Age of Decadence (2017)

House 21 (2018)


Guests:


Info:
Recorded at Grigrisound and Artsonikmedia Studios by David Grillon
Mixed and Mastered by David Grillon a t Grigrisound Studio
Vocal Coach Mannilla-VoxPower
Artwork: Lord Campbell
Photos: Alexia Tantardini-Sutterlet
Exective Producer: Fabienne Roth

Released 2022-04-29
Reviewed 2022-05-21

Links:
silver-dust.net
youtube
fastball music


read in english

Nytt album från schweizarna i Silver Dust, vi har skrivit om två av dem tidigare där båda fått måttligt positiva omdömen. Lullabies heter det nya albumet, ett vitt album vilket alltid är positivt, för lite hårdrock har vita omslag. Inte jättesnyggt omslag dock, det fungerar men är knappast ett av de snyggare jag sett – samtidigt är det ju vad som finns innanför omslaget som spelar roll. Där hittar jag en CD med elva spår, en CD jag knappast skulle vilja köpa.

Det är väl samma typ av gotiskt stiliserade rock som de föregående albumen erbjudit, icke minnesvärt har jag uppenbarligen skrivit i mina tidigare texter och kan nog inte säga annat denna gång. Ganska ordinär gotism, ingenting som direkt överraskar, speciellt inte om man redan hört de föregående alstren. Sångaren har inget speciellt, musikaliskt upprepar de samma saker som de själva och andra redan gjort, det känns lite gammalt och malätet, som något man grävt fram ur en garderob någonstans i ett övergivet hus.

Jag undrar hur det kan kännas så gammalt och trött från en helt ny skiva, ska inte dessa ge en känsla av att vara nya och fräscha? Silver Dust har väl aldrig imponerat på mig men detta är ännu tråkigare än de föregående albumen, detta är faktiskt ganska värdelöst. Ännu ett album som är bortkastad tid att lyssna på, som inte erbjuder någonting av värde. Tristessen är slående och jag kan inte annat än känna att jag kastat bort den tid det tagit att spela detta album, den stora frågan är hur någon vill fortsätta ge ut skiten.

Inte en enda minnesvärd låt, eller ens minnesvärd passage, gör att Lullabies är urtråkig och meningslös. Det är ett album som kanske inte är dåligt, du kan spela låtarna och låta de pågå i bakgrunden men så fort du lyssnar undrar du hur någon överhuvudtaget kan tänkas vilja släppa detta. Hissmusik, tråkig och meningslös, det finns ingen anledning att bry sig i detta album då det redan finns mer än tillräckligt med hissmusik och det behövs knappast mer. Kanske dags att sälja instrumenten och göra något vettigare med livet?

HHHHHHH