Reckless
T.M.T.T.80

Dags för en tur i en Delorean, tillbaka till 1985 eller något i den stilen, omslaget har transporterats den motsatta vägen skulle jag tro. Italienska Reckless drömmer sig till ett sedan länge svunnet årtionde, kanske med illusioner om att det var bättre förr. Så många tror hela tiden att det var bättre förr, jag är inte så säker på det – det känns som att när man tittar på det förflutna utan de speciella glasögon nostalgikerna ofta bär känns faktiskt väldigt få årtionden speciellt lockande. Hade jag en tidsmaskin hade jag nog backat till innan människan eller åkt framåt i tiden i förhoppningen att det kanske blir bättre i framtiden. Men fungerar Reckless som substitut för åttiotalet?

Deras hair metal låter definitivt ganska mycket som något från den eran, men med fräschare ljudbild och produktion. Det är annars ganska typiskt något från den eran, inspirerat av storheter som W.A.S.P., Poison och allt vad de nu kan heta. Sångaren kraxar på i bästa sleaze-anda, energin är väl hyfsat hög och så vidare. Men speltiden är oändlig, nästan en hel timme tar det att spela hela detta album, det blir mycket oavsett hur man väljer att vrida och vända på det.

Mer utfyllnad än hits om jag säger så, ganska innehållslöst album egentligen. Visst har de väl lite energi och sådär men man tröttnar snabbt, sångaren är inte heller speciellt vass och ingen av låtarna står ut nämnvärt åt endera hållen. Det blir helt enkelt ett ganska trist album som mest emulerar annat och ytterst sällan, om ens någon gång, känns fräscht. Visst är det väl inte fel att blicka bakåt ibland, jag kan gilla klassiska filmer osv, och äldre musik, det är mest bara det att den musiken/filmen blev bäst när den var fräsch och nyskapande, att göra retro har sällan varit ett bra recept på bra underhållning.

Reckless drömmer om svunna tider, de tar oss knappast tillbaka till det mytomspunna åttiotalet och de är knappast heller ett av få spännande band som gör gammeldags musik.

HHHHHHH