Postcards From New Zealand
nin-an-ak

Label: Independent
Tre liknande band: Mogwai/Sannhet/Krallice

Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. e-ana
2. inana
3. ištar
4. ninsianna
5. nin-ana


Band:


Discography:
pfnz (2008)
pfnz ii: love at first scythe (2010)
pfnz iii: the way out (2010)
Sir Puke (2011)
pfnz iv: spare graves (2011)
at dawn i saw the ashes of the old ones scattered on the ground and stolen from the wind by my blood (2012)
sketches of pain (2012)
atlas moth (2016)
pfnz v: lifeache (2016)
on a night like today (EP 2017)
cold, and far away (2017)
we watched them devour (2017)
pfnz live (2018)
33 (2018)
rope i: ce n'est pas la guerre (2018)
rope ii: k'nyan (2018)
rope (2018)
rope iv: the damage done (2018)
hell is other robots (2018)
pfnz vi: red stain corner (2019)
pfnz vi: empty room (2019)
vol.1: the viral variations (2020)
vol.2: 1'1701 (2020)
vol.3: we watched them devour, vol.2 (2020)
the mare(2020)
we watched them devour, vol.3: city islands (2020)
city islands (devoured remix) (2020)
blood at the root (2021)
burn, witch, burn (2022)


Guests:


Info:

Released 2022-07-08
Reviewed 2022-07-19

Links:
postcardsfromnewze.wixsite.com/pfnz
youtube
bandcamp
pelagic records


read in english

Vykort från Nya Zealand kan säker vara trevliga med storslagna landskap och vad det nu kan vara, det verkar vara ett ganska bra ställe. Jag vet inte om det är som vykort från där man ska se bandet Postcards From New Zealand, man kan åtminstone ganska snabbt konstatera att det är ett extremt flitigt band/projekt som släppt en enorm hög med album sedan debuten 2008. Det är andra delen i deras betwixt and between-samling, de gör så att de tycks släppa album som hör ihop på olika sätt i serier. Detta ska tydligen illustrera bandets förakt mot patriarkatet och sexuell diskriminering på tre olika sätt där det första burn withch burn var våldsam och framförallt byggdes på den extrema metallen.

Post-Sumerian-chamber-death-prog-core kan jag läsa som genre i musikspelaren, det är kanske en hygglig beskrivning. Det är stämningsfullt, mörkt, dramatiskt, teatraliskt skulle jag nog vilja påstå, de samarbetar med stråkkvartett vilket skapar helt andra stämningar än tidigare. Jag är inte så värst bevandrad i PFNZ men kan konstatera att jag inte gillade burn witch burn men hann aldrig skriva om den, nin-an-ak är en annan sak dock, den har jag lyssnat en del på nu. Den handlar om den sumeriska gudinnan Inanna som är gudinna av krig och lite mer kinky sexlekar. Det är hennes resa vi får följa på detta instrumentala album, den med fantasi kan se historien framför sig om de olika händelserna som utspelar sig genom albumet.

Det är bra, det är spännande, dramatiskt och mörkt, jag gillar det. Jag ogillade föregångaren så det är ganska kul att veta att trots en extremt stor katalog tycks bandet vara villiga att utforska olika musikaliska avenyer och dessutom verkar de knappast rädda att misslyckas med sina släpp, och sådant är alltid positivt. Det ska dock nämnas att det kanske inte är ett album för den som vill ha enkel och lättillgänglig musik, nin-an-ak kräver lite mer av dig som lyssnare, men personligen tycker jag att det finns mer än tillräckligt med lättillgänglig musik redan och skulle vilja se att det fanns fler band som vågade utforska de mer outforskade hörnen och stigarna av musikgenren. Med det sagt kan jag bara rekommendera att ni kikar närmare på nin-an-ak.

HHHHHHH