Mountaineer
Giving up the Ghost

Det är tredje gången jag skriver om Mountaineer, och fjärde albumet för den amerikanska sextetten. Jag har givit samma betyg de två föregående gångerna eftersom bandets post-rock/metal känns fräsch, kreativ och intressant, åtminstone på Passages och Bloodletting. Nu är det Giving up the Ghost som befinner sig under Hallowed-luppen som noggrant granskar album och inte bara kastar ur sig glädjebetyg som många andra. Omslaget är suggestivt och intressant som de föregående två jag skrivit om, det går i grönt denna gång.

Det är stämningsfullt, dramatiskt, storslaget, med bra djup och dynamik. Det är inte olikt föregångarna stilistiskt, men det är samtidigt en progression som känns logisk och intressant. Det är drömmande men också medryckande, riktigt vasst producerat och med väldigt bra sångare. Post rock/metal med mycket kontrast och ett ”flow” som är riktigt bra, albumet står aldrig still utan rör sig hela tiden från inledande Ghost till avslutande Giving Up 32 minuter senare. Det är mycket variation men ändå väl sammanhängande och speltiden är så klädsamt kort som en del smarta band lyckas med, det är ett album man gärna kan spela en gång till efter det första varvet i skivspelaren.

Jag ger tummen upp för Mountaineer och återigen sätter jag ett högt betyg, samma som tidigare faktiskt. De fortsätter att leverera högklassig musik som man gärna kan lyssna till både en och två gånger, jag har nog ingenting alls att klaga på faktiskt. Jag sitter mest och lyssnar och dras med i känslan medan jag skriver eller moddar datorspel. Det är också upplyftande när man gör tråkiga arbetsuppgifter, och då är det nästan lämpligt dels att det är så pass kort, och dels att inga spår sticker ut något överdrivet. Alla sju spåren, är av högsta klass och kul att lyssna på.

Jag kan varmt rekommendera detta album, speciellt om du gillat bandets tidigare alster men jag tror att det är ett album som nog går hem hos de allra flesta. Det är inte så ofta vi får album av sådan kaliber, även om jag faktiskt skrivit om en hel del riktigt vassa band nu på senare tid. Inte omöjligt att denna skulle kunna vara en kandidat till topp-tio för de bästa albumen 2022, tummen upp.

HHHHHHH