Kavrila
Mor

Label: Narshardaa Records
Tre liknande band: Abraham/Eremit/Less Art

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Watershed
2. Halfway Vanished
3. Nebula
4. The Facts
5. Tremor
6. Mor
7. Flay
8. Endocardium
9. RIP
10. Retribution


Band:
Alex - vocals
Andreas - guitar
Daniel - bass
Miltiadis Karanastasis - drums


Discography:
Rituals I (EP 2016)
Blight (2017)
Rituals II (2018)

Rituals III (2021)


Guests:


Info:
produced by A. Filippou & M. Karanastassis
recorded & mixed by Timo Höcke at the Wellenschmiede, Hamburg
mastered by Timo Höcke
album cover by the Bujack family
inlay photos by Michael Nehrmann
artwork by M.Karanastassis
license

Released 2021-12-03
Reviewed 2022-05-06

Links:
youtube
bandcamp
narshardaa records


read in english

Mor är ju också ett namn man kan använda för ett album inom den hårdare metallen, åtminstone tycker tyskarna i Kavrila att det kan vara det. Det är deras andra album, som följer debutalbumet Blight och ett gäng EP kallade Rituals med olika romerska siffror. Alla tidigare alster har väldigt grå omslag, detta är mörkare men samtidigt med mer färg, kanske för att representera att de valt en lite annorlunda approach för detta nya album. Exakt hur approachen skiljer sig från tidigare material är jag lite osäker på, det framgår inte direkt i pressmaterialet – samtidigt spelar ju faktiskt inte processen någon roll då det är resultatet vi ska lyssna på och vägen dit är egentligen oväsentlig. Så, vad kan man då säga om Mor?

Att det är ett album som passar i sludge/hardcore när vi pratar stil. Att det är ett tungt album, ett ganska kort sådant med mycket energi och driv framåt. Skrikig/vrålig sång som är ganska typisk för just hardcore-influerad musik. Ganska mörkt, antagligen lite präglat av sångare Alex och han känslor efter att han förlorat sin mor. Jag läser också att det blev huvudtemat för albumet, och det kan ju förstås vara en bra process för att skapa ett starkt album inom vilken genre som helst. Det blir lite av ett album som känns som en process från ett mörker i inledningen till avslutningen där vi finner ljuspunkter och kan gå vidare – något sådant.

Mor är ett bra album, det har bra ös, bra energi, är ganska snyggt producerat och så vidare. Ett rivigt och mörkt album som trycker på rätt knappar för den stil det representerar. Det är väl i mitt tycke inte ett speciellt nyskapande album och är väl därför inte heller sådär våldsamt spännande. Ingenting som jag verkligen grips av även om det finns lite emotionell styrka i albumet som jag kan rekommendera till den som gillar genren.

Det kan vara värt att kika närmare på detta om du uppskattar sludge eller hardcore, om du gillar lite mörkare och tyngre musik med driv och tyngd. Det finns höjdpunkter som gör det ganska trevligt att lyssna på Mor, även om jag inte tror att denna CD kommer att återvända till någon av mina CD-spelare nu när jag skrivit det jag ska om albumet.

HHHHHHH