Jones Street
Out of the Gutter

Label: Eönian Records
Tre liknande band: Skid Row/Guns N’ Roses/Aerosmith

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Dancin’ With The Devil
2. Tell Me Why
3. What Comes Around
4. Thieves Of Love
5. Take Your Love
6. Razor To My Wrist
7. When It All Comes Down
8. We Won’t Be Forgotten
9. Fuck Authority
10. On The Edge (Demo)


Band:
Shawn Crosby on Lead Vocals
Jonny Jones on Guitar & Backing Vocals
Mickey Perez on Guitar & Backing Vocals
John (J.J.) Jauregui on Bass & Backing Vocals
Rob Hanna on Drums (Tracks 1, 2, 4, 5, & 10)
Anthony Focx on Drums (Tracks 3, 6 - 9)


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Produced by Vince Neil, Steve Stevens, Jay Baubgarder and Jones Street
Mixed and mastered by Anthony Focx

Released 2022-06-03
Reviewed 2022-06-24

Links:
eonian records



read in english

Vi besöker Jones Street, ett av de där banden som aldrig fick en chans när det begav sig. De spelade in sin musik i mitten av nittiotalet men nådde aldrig möjligheten att ge ut ett album då. 2008 släpptes albumet under en annan titel och med låtarna i en annan ordning. Nu har Eönian Records lagt beslag på materialet och piffat upp det till detta album som kallas Out of the Gutter. Det är kanske inte det snyggaste omslaget jag sett i mitt liv men för ett album inom sleaze och den typen av musik passar det väl ganska bra.

Låtarna är klassisk sleaze rock/hair metal och du kan tydligt höra influenserna från band som Skid Row eller Guns N’ Roses. Det är knappast speciellt originellt, men ljudilden är ganska fräsch och det känns mer modernt än mycket annat från 90-talet. Kanske lite tidlöst. Det är ju inte heller speciellt fyllt med överraskningar, sångaren är typisk för genren och detsamma gäller urvalet av låtar som sätts på albumet – jag kan dessutom tycka att det avslutande spåret som är någon demoinspelning inte riktigt hör hemma på albumet då ljudbilden är alldeles för svag i jämförelse med resten av vad vi får.

Ett bra album generellt, finns inte överdrivet mycket att vara negativ till egentligen. Stilistiskt bryter de ju inte ny mark och man tröttnar väl ganska snabbt på det, med lättillgängliga refränger och melodier är det inte direkt ett album byggt för hållbarhet. Men visst kan det vara skoj att lyssna på det någon gång för det är minst lika bra som det mesta i genren. Sedan kan man förstås fråga sig om det verkligen är värt att sätta ihop dessa tidigare refuserade spår till ett album, vissa påstår ju det medan jag kanske är lite mer osäker. Det släpps så mycket musik ändå och det var knappast så att världen gick miste om något extraordinärt när inget skivbolag ville släppa något album med Jones Street på nittiotalet.

Out of the Gutter kan väl anses förtjänt att få höras, det är trots allt ett ganska bra album. Det är dock knappast ett album som kommer att göra något större avtryck i musikhistorien, det fungerar men det är knappast en tidlös klassiker på något sätt.

HHHHHHH