Introtyl
Adfectus

Namnet är explosivt och det är dessutom ett tjejband inom den dödsmetalliska genren, det är ju onekligen kul. När jag bläddrar genom lite recensioner dyker näst intill enbart positiva omdömen upp, till och med 10/10 någonstans och jag läser det samtidigt som jag lyssnar på albumet och undrar om recensenten förväxlat albumet med något annat. Ett band av bara tjejer från Mexiko dessutom är förstås lite udda, men det är egentligen enbart det som gör att det sticker ut lite. Man kan ju undrar hur någon av de fyra på bilden kan utstöta sådana vrålanden, men det är samtidigt inte heller speciellt unikt för det finns ett gäng av den kategorin.

Musikaliskt handlar det om dödsmetall av det mer generiska slaget, typ av Morbid Angels skola och många andra med dem förstås. Lika unikt som en massproducerad plastbit och lika spännande som en sådan. Producerat helt enligt konstens regler, inget fräscht eller unikt. Vrålig och ond sång, tunga riff som känns väldigt bekanta – var det déjà vu jag upplevde? Det kan man ständigt fråga och den exotiska känslan bedarrar ganska snart – nu ska jag dock inte påstå att den någonsin inträffade eftersom jag spelade albumet innan jag visste om att det bara var tjejer – hade jag vetat det i förväg hade det kanske känts mer exotiskt. Det låter dock bara som vilket annat album som helst.

Ingenting unikt, ingenting riktigt kul, det mest intressanta är att bandbilden ser roligare ut än arketypen för genren – i övrigt erbjuder faktiskt Introtyl ingenting av värde. En samling generiska dödsmetallåtar som vi hört för många gånger förr och underhållingsvärdet känns faktiskt fullständigt obefintligt. Skräp? Nja, kanske inte så illa men det är inget album jag kommer att minnas. Det trycker väl på de vanliga knapparna och erbjuder för genren ganska typiska låtar, inte kasst men inte heller bra.

För er som gillar generisk dödsmetall är detta en höjdare, ni kan till och med hävda att det är något fräscht eftersom det inte är en kvintett av fula snubbar i femtioårsåldern som utgör bandet – bara en sådan sak. Personligen beställde jag faktiskt ett av albumen jag skriver om denna helg, ett kvinnofrontat sådant dessutom, men det är definitivt inte detta album för detta skulle jag aldrig betala för.

HHHHHHH