Haerdsmaelta
All Alone in the Danger Zone

Omslaget är konst, och namnet syftar väl till härdsmälta som förstås inte är en önskvärd konsekvens av kärnkraft men som trots det skett några gånger under de år kärnkraft funnits och som varit nära att ske många gånger dessutom. Det är ett svenskt band från Uppsala som befinner sig ensamma i farozonen, kanske efter en härdsmälta i kraftverket i Forsmark inte så långt från dem. De kanske har jodtabletterna redo, det var visst en väldig rusning efter sådana nyligen. Men det visste inte Haerdsmaelta om när de spelade in sitt debutalbum som följer några EP som de tidigare knåpat ihop.

Nukleär aggressiv punkig hårdrock, apokalyptisk post punk står det i beskrivningen från skivbolaget och varför inte anamma den? Det ser ju lite apokalyptiskt ut, kan nog tänka mig att Tjernobylolyckan inspirerat omslaget som målats av en icke-namngiven bekant till bandet, åtminstone icke namngiven i pressmaterialet. Jag skulle kunna tänka mig en sådan vinyl för omslaget, men det lär inte bli så då jag knappt köper några album längre och jag kan redan tapetsera flera rum med dem jag redan har. Men om jag återgår till musiken känns den lite apokalyptisk, enkel, rivig, aggressiv, ändå hyfsat genomtänkt och med lite punkig lyrik.

Ett ganska kul album, kanske inte superfantastiskt eller så men man kan definitivt lyssna och uppskatta. Det ska väl dock också påpekas att det knappast är ett album som slår mig som originellt eller nyskapande. Dessutom saknar jag en riktigt vass hitlåt som fångar mitt intresse men det är ju ingen musikalisk härdsmälta eller katastrof, det är ett underhållande och lättsamt album. Jag tycker att det är ganska kul att lyssna på det men jag betvivlar att de når några fantastiska framgångar med All Alone in the Danger Zone.

Haerdsmaelta underhåller en stund och den som dras till den lite punkigare musiken ska ge dem en chans. Jag ser väl inget våldsamt minnesvärt likt en kärnkraftsolycka, men visst kan man lyssna på All Alone in the Danger Zone utan att bli akut strålningsförgiftad, och det är väl egentligen allt man kan begära av ett album.

HHHHHHH