Dreariness
Before We Vanish

Innan vi försvinner säger bandet Dreariness, vilket kanske är en passande titel sett till mänsklighetens destruktiva kraft som med allt större sannolikhet lär leda till att vi försvinner. Nu kanske inte albumet har något alls med just den aspekten att göra, kanske är titeln en reflektion över hur kort ett liv är och hur lite vi oftast gör med våra liv. Man kanske kan konstatera att titeln är tänkvärd, men träffar det romerska bandet rätt med sin musik?

Jag läser post-metal, blackgaze när det handlar om genre, det betyder mörk extrem metal med väldigt kraxande sång – lite kvinnlig klarsång muntrar dock upp sången ibland. Lite drömmande, men den nästan desperata sången gör att det blir ett lite ambivalent intryck mellan det drömska och nästan alldagliga. Det bryts av med lite finstämdare inslag ibland men i stort känns det som att albumet tuggar på med vrålsång och drömmande svartmetall vilket gör att det i stora delar känns ganska enformigt men med vissa undantag. Det är också ett långt album där de sex spåren kräver närmare timmen för att ta sig genom, med den mestadels kraxiga sången blir det en hyfsad påfrestning.

Drömmande och spännande om det inte varit för den bedrövliga sången som förstör hela intrycket för mig. Jag kan inte förstå hur man väljer frenetiskt kraxande till drömmande musik, det passar inte alls. Det är ganska snyggt när det blir kvinnlig klarsång, där drömmer man sig bort men sedan börjar det kraxas igen och intresset dalar snabbt. Det mest intressanta är egentligen att de kallar sig Dreariness och att de har en schysst titel på sitt album, i övrigt finns det faktiskt inte mycket lockande när det gäller detta italienska band.

Det finns säkert dem som lockas av Dreariness musikaliska skapelse men jag kan inte påstå att det finns mycket som lockar med Before We Vanish. Det finns en del intressanta och spännande element men allt förstås av sånginsatsen som är minst sagt bedrövlig. Det känns som att Before We Vanish borde ha varit så mycket bättre, den drömmande ljudbilden hade kunnat användas på ett mycket mer intressant sätt – men tyvärr är det nog tristess som blir utfallet.

HHHHHHH