Day of Departure
s/t

Den långa tunneln till avfärd ser vi på omslaget till Day of Departures självbetitlade debut, det är en post-apokalyptisk historia där mänskligheten måste lämna planeten i samband med dess förstörelse. Det är ju en intressant historia, nu tror jag förvisso inte att planeten kommer att bli förstörd än på ett bra tag men vi människor är ju på god väg att göra den otjänlig som hem för oss själva så det är ett aktuellt ämne. Det är nog också där vi hamnar inom en kanske inte alltför avlägsen framtid där vissa av oss kanske får vandra genom en lång korridor till ett väntande skepp. Tyvärr lär man inte evakuera med rimlighet om det skulle hända, den som har slantar lär kunna köpa en plats medan övriga lär få invänta slutet utan att kunna göra något trots att det är de med slantarna som satt oss i den situationen från början. Snyggt omslag, har albumet för övrigt, tankeväckande och dramatiskt.

Musikaliskt är det post-rockigt och progressivt, dramatiskt och ganska varierat. Det är en ganska drömmande ljudbild det amerikanska bandet målar upp, och det är till sist någonstans i det oändliga det till sist hamnar. Kvinnlig sång, ganska bra stämningsfull sång även om Michelle knappast är den vassaste sångaren jag hört. Ljudbilden är mycket drömmande, det är mycket stämningar, jag tycker dock att den hade kunnat vara lite mer dynamisk och lite mer polerad faktiskt – det känns nästan lite underproducerat och daterat. Variationen är annars god och äventyret som tematiken berättar skiner i stort också igenom i det musikaliska och ger oss ett ganska fräscht album även om ljudbilden känns lite daterad.

Det kan sägas mycket positivt om Day of Departure, sci-fi-äventyr är ju alltid kul, det är dessutom bra berättat och intressant. Det jag saknar är väl riktiga höjdpunkter, dessutom tycker jag att ljudbilden gör att jag inte riktigt fastnar för något och det blir mest som ett album att använda som bakgrundsmusik. Stämningsmusik när man moddar spel eller jobbar med någonting annat där man behöver stänga av omgivningen med någon form av brus. Det finns stor potential här men Day of Departure lyckas inte riktigt få ut den i de tio spår långa äventyret, vilket är lite synd. Dock skulle jag kunna tänka mig att spela in en animerad video av äventyret med denna musik som bakgrund hade varit ett riktigt spännande artistiskt grepp – då tror jag också musiken hade kommit mer till sin rätt än som ett reguljärt album.

I slutändan blir det aldrig riktigt det äventyr jag ser på framsidan, jag lyckas inte riktigt drömma mig bort till mänsklighetens förgörelse – kanske för att de väljer besökare och inte människan själv som exterminator, det är oändligt mycket mer troligt att vi människor förgör oss själva än att det sker utom får förskyllan. Kanske är det trovärdigheten, men kanske är det också ljudbilden som gör att det hela tiden känns drömmande och intressant men aldrig riktigt lyfter – flykten blev mest en alldaglig resa på ett rymdskepp där dagarna för mänsklighetens sista överlevare till sist tog slut i rymdens mörker. Det var en spännande resa men egentligen inte speciellt minnesvärd.

HHHHHHH