Child of Caesar
Spirit & Liberation

André Marcussen skapade Child of Caesar 2011 för att realisera en vision om metal bortom mainstream för genren, något som säkert ingen tänkt innan honom. Debuten Love in Black kom 2015 och dess mörka avantgardistiska goth metal väckte uppmärksamhet, sägs det. Nu har många år passerat sedan 2015, och några prylar har ju dessutom hänt sedan dess, även inom bandet där vi finner lite nya medlemmar av vilka man kanske mest noterar en ny sångare på albumet Spirit & Liberation som alltså är deras andra album.

Det är ett album med snyggt omslag, en målning av klassiskt snitt som känns annorlunda och lite gotisk. Således finns det ju lite anledning att vara nyfiken på detta som bolaget förstås beskriver (direktöversatt ur presstexten) som ”ett mästerverk av olycksbådande gotisk metalljudkonst med djup lyrik om känsliga tankar kring liv och död.” Vidare läser jag om Marcussens humanistiska undertoner och hans dröm om en mer mogen värld utan religion och man får väl anta att han har alla dess baksidor i åtanke.

Jag kommer att tänka på finska band framförallt, Sentenced och To/Die/For är där mina tankar hamnar – kanske en slump men dessa finns högt upp i listan av liknande band på en webbplats där man ibland kan se sådant och som jag relativt ofta använder för att sätta de tre liknande banden (jag sätter dem nästan aldrig från eget tycke utan baserar det på vad jag får fram i research eller om bolagen listar liknande artister i pressmaterialet). Sången är raspig, och ni vet den där gotiska framtoningen som vi hör hos många band, påminner lite om sentida Sentenced tycker jag. Produktionen är av bästa märke, jag skulle vilja påstå att det är en ”top-notch” produktion och de håller dessutom speltiden sansad med fyrtio minuter fördelat på elva spår varav avslutande bonusen San Francisco är en kul cover.

Spirit & Liberation är ett mycket starkt album med vassa låtar, stark dynamik och ett tilltal som lockar. Förvisso kan man väl fundera över djupet i lyriken, det är knappast förmer än andra, och konstnärligt lämnar det väl också en hel del att önska. Men med elva riktigt bra låtar och hit-potential i ett flertal låtar finns det knappast mycket att vara speciellt negativt till, i en rättvis värld når detta album en del framgångar men som vi vet är världen knappast rättvis så vi kan ju inte veta alls hur de lyckas. Men jag tycker definitivt att ni ska ta er närmare titt på detta album, det är svårt att se hur ni ska kunna ogilla det.

HHHHHHH