Bodyguerra
Fire & Soul

Fire & Soul, det låter ju som ett eldigt och attraktivt album och kanske ser till och med tyska bandet Bodyguerras andra album ut att vara just dramatiskt och eldigt. Men är det? Bandet har turnerat med Graham Bonnet läser jag, de skulle turnera med David Reece Band under 2020 men det blev inställt, så bra nog för att synas med ganska starka namn borde de väl vara. Debutalbumet kom 2013 så den som väntat på uppföljaren har fått vänta ett tag då andra projekt varit i fokus ett tag men 2019 började de skriva nytt material.

Fire & Soul är ett ganska varierat rockalbum, eller hårdrockalbum med kvinnlig sång. Modern gitarrdriven rock kanske man kan beskriva det som, det finns fartiga låtar men också ballader och sådant, egentligen en ganska typisk samling låtar på ett sätt men som ändå spänner över ett lite vidare spann. Sångerskan är hyfsad men knappast fantastisk, speltiden känns relativt sansad men de hade definitivt kunnat skippa bonusspåren.

Det börjar riktigt bra, Stay Free är en snygg inledning med en bra låt. Men det känns som att det mesta på albumet är utfyllnad och väldigt lite av det glänser, speciellt inte de avslutande spåren som inte tilltalar alls, 100 Mann Und Ein Befehl är tråkigare än tråkig och jullåten Xmas is Special känns märklig på ett album som inte består av julmusik, inte är den speciellt bra heller. Och lite så är det med större delen av albumet, de flesta låtarna är så intetsägande att grå betong framstår som livlig och upplyftande, att miljonprogrammens hus känns mer artistiskt tilltalande än detta. För det mesta.

Värt att titta på? Tveksamt, Stay Free är bra, balladen Behind the Clouds sticker också ut lite men jag vet inte om jag tycker att den är speciellt bra egentligen men jämfört med de andra låtarna på detta album är den det. Och lite så är det överlag, ett album som känns lite diffust och som aldrig riktigt hittar fram, jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen, mer än att jag inte är speciellt tilltalad av vad jag erbjuds.

HHHHHHH