Behind Closed Doors
Caged in Helices

Label: My Redemption Records
Tre liknande band: Haken/Mountain Caller/Laden

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. The Anti Will
2. Kaleidoscope Antlers
3. The Essence Of Doubt
4. Black Pyramid
5. Ad Aspera Adastra, But Why And For What?
6. Ubiquitous
7. In All But Name


Band:
Fred Jacobsson – Bass, Synthesisers
Christoph Teuschel – Guitars
Yuma Can Eekelen – Drums


Discography:
Metanoia (2018)


Guests:
Oene van Geel – Viola
Anne Tangberg – Cello
Ben Mathot – Violin


Info:
Recorded at Hertz Studio, Poland
Mixed and mastered by Wojtek and Slavek Wiezlawski
Additional recordings at Warning studios in Amsterdam

Released 2022-10-28
Reviewed 2022-12-04

Links:
behindcloseddoors-band.com
bandcamp
youtube


read in english

Kan det vara spännande med ett band som kallar sig Behind Closed Doors? Allt är ju möjligt och det kan ju onekligen bli intressant med en multinationell konstellation med medlemmar från Sverige, Tyskland och Nederländerna, en trio där alla medlemmar har sitt ursprung i ett varsitt land. Skivan spelades dessutom in i Polen, åtminstone till större delen, men omslaget kunde de väl gjort något roligare med?

The Anti Will heter det inledande spåret och där introduceras vi till bandets stråkförstärkta instrumental post-metal. Det är proggigt, det är sludge, det är post-metal, det finns flera inslag och de följer inte direkt slaviskt någon genrekonvention, vilket förstås är positivt. Variationen är däremot ganska liten, det känns som att det mesta flyter samman till en sörja, att ha sång hade definitivt varit att föredra för det känns som något jag genomgående saknar när jag lyssnar på detta album. Jag tycker också att ljudbilden känns lite platt, vilket säkert kan bidra till känslan av att vilja krydda anrättningen med sång. Eftersom jag spelat albumet i bilen vet jag att det inte är så värst långt men bilresorna kändes mycket längre än vanligt när jag lyssnade på Caged in Helices.

Visst finns det positiva inslag, jag tycker exempelvis att inledande The Anti Will bygger upp en del förväntningar med en snygg inledning som sedan inte följs upp med något lika intressant. Det känns som ett lite trött album faktiskt, lite blekt, lite nyansfattigt, lite som instrumentala album kan vara när man inte tar ut svängarna ordentligt. Men kanske är jag inte en ”mindful listener” som ska fängslas av deras historieberättande, det känns åtminstone inte som att detta album talar till mig – samtidigt kan jag inte riktigt se vem det faktiskt skulle tala till, vem finner det tilltalande?

Bandet själva förstås, men finns det någon annan? Det har väl en del fräscha idéer men i stort känns Caged in Helices som ett trött album, kanske blev de så inburade i spiralerna att de tappade all orientering och energi så att detta var allt som blev kvar. Nej, jag skulle inte rekommendera detta album, det är lite för trött och tråkigt för att man ska vilja lägga tid och energi på det.

HHHHHHH