Veterans
Fake Quiet and Peace

Label: Independent
Tre liknande band: Headcrusher/Sol de Sangre/Adarrak

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Buried
2. Agenda
3. End Of Times
4. Old Sour
5. Bitter Pill
6. Right For The Throat
7. Opportuniac
8. Manufacturing Consent


Band:
Kike Valderrama - Vocals
Neil Halliday - Drums
Matt Hughes - Guitar
Martin Vlaskovsky - Guitar
Badr Fadil - Bass


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Recorded in Singapore by Leonard Soosay at Snakeweed Studios
Mixed by Jesse Gander of Rain City Recorders
Mastered by Alan Douches from West West Side Music

Released 2021-08-23
Reviewed 2021-10-31

Links:
youtube

bandcamp


read in english

Det sägs att medlemmarna i Veterans står med mer än en fot i graven, så då är det kanske passande att de kallar sig just Veterans. Nog kanske det är en skock grånande herrar men inte såg de ut som vandrande lik på bilden, men det kanske är tack vare en vass fotograf, eller något i den stilen. Gamla eller ej, det kanske är upp till betraktaren och dennes ålder, så kommer de med debutalbumet False Quiet and Peace, ett släpp med fräsigt omslag som definitivt väcker intresse.

Musikaliskt är det rivig tungmetall med ganska rejäl röst, kanske lite åt Lemmy eller thrashigare om du vill ha en liknelse. Ganska tungt, hyfsat fartigt dessutom. Produktionen håller modern och bra klass, inget jättespektakulärt kanske. Variationen är inte våldsam den heller men med tanke på att det bara är åtta spår och ytterst sansad speltid kan man kanske inte anmärka överdrivet mycket på den saken.

Synd kanske att det mest originella är bandets namn, åtminstone är det den mest fantasifulla detaljen. Albumet i sig är inte sådär överdrivet spektakulärt och sänks i viss mån av sången som inte direkt imponerar på mig. Jag hade nog velat se lite mer idé och fantasi, det blir bäst i avslutande Manufacturing Consent där vi får en viss dos av samtidsiakttagelse. Men även om det blir bäst där i avslutningen lyfter albumet aldrig riktigt, det är av bra kvalité men det glänser inte och är väl inte ett album som lockar mig att fortsätta lyssna.

Solid debut för veteranerna, sedan är väl frågan om de hinner göra något mer spännande i vidareutveckling av detta album innan det är dags att grävas ner i jorden eller kremeras. Kanske skulle de använt erfarenheten till att bryta med konventioner, om man ändå räknar med närstående död kan man väl inte ha mycket att förlora på att våga bryta med det välbekanta och testa något nytt? Men det kan ju vara så att det kommer sig av trötthet på ålderns höst, många gamlingar tappar ju fart och gnista i slutet – det kanske är därför fantasin saknas på ett annars välgjort album där mångårig kompetens tydligt märks.

HHHHHHH