Vesicarum
Place of Anarchy

När det handlar om dödsmetall är det ju inte direkt så att det är unika idéer som dominerar, Place of Anarchy heter till exempel det brittiska bandet Vesicarums debualster. Och känns inte omslaget lite som omslag i genren ofta känns? Kanske chockerande för trettio år sedan, ganska harmlöst nu egentligen. Det är en trio som utgör detta band och de kommer med debutalbumet på ett bolag med ett av de roligare namnen vi har i branschen, dessutom har de hittat ett par prominenta namn som gör lite gästinhopp där Demonstealer från förträffliga Demonic Resurrection känns mest spännande.

Det är dödsmetall av den traditionella skolan, inga större överraskningar över de nio låtarna som pågår i ungefär 40 minuter. Men ändå plus för lite lugnare klarsångsstycken som bryter av lite från dödsmetallvrålandet, vrålandet som för övrigt är ganska ordinärt – men det ska väl tilläggas att det ju är svårt att fräscha upp något sådant som gjorts så länge nu, det finns ju inte direkt det största spannet att jobba med där. Variationen är hygglig över låtarna, det finns ett hyfsat djup och så vidare. Produktionen är av god kvalité, det känns som ett välgjort debutalbum.

Och det är definitivt inte allt tokigt, det är ett album man kan lyssna på och jag tycker speciellt om det åttonde spåret Through the Darkest Days som sticker ut lite från de övriga med lugnare stil och klarsång. Men det är ett habilt album genom alla 40 minuter och det finns väl inget större att klaga på. Det är förstås lika originellt som en gråsten och fantasifullt som ett skifferblock men det fungerar och dödsmetall-fans borde uppskatta vad denna trio har att erbjuda.

Omslaget talar om vad som erbjuds, titta på det och gillar ni vad ni ser kommer ni förmodligen också att gilla vad ni hör.

HHHHHHH