Pathfinders
Ares Vallis

Bandet har tagit namnet från NASA:s sond Mars Pathfinder och det känns väl lite som att omslaget indikerar att de fixat en stuga där på Mars och Ares Vallis där förstås Pathfinder-sonden landadet 1997. Kanske dock inte rätt plats att bygga ett hus på om man nu skulle terraforma Mars eftersom det är en floddal som kanske skulle kunna översvämmas om man nu skulle skapa ett mer gästvänligt klimat på den fjärde planeten från Solen. Det är för övrigt ett franskt band och jag gillar omslaget, de är dessutom bra som band.

Groove metal handlar det om, det jämförs med sådana som Lamb of God och Periphery, så det finns lite progressiva tendenser. Aggressivt, skrikande, klarsjungande, varierat, dramatiskt och välgjort. Kanske inte överraskande för den som känner till genren lite, de fräscha idéerna är inte överdrivet många. Men produktionen är bra, sångaren har bra karaktär i sitt framförande även om jag hört vassare sångare i genren. En bra skapelse skulle jag nog vilja påstå även om speltiden känns lite väl tilltagen, det hade definitivt fått vara lite kortare.

Det finns mycket att tycka om när det handlar om Pathfinders och deras debutalbum, aggressiviteten, attityden och så vidare. Men jag saknar något extraordinärt, något som gör att de höjer sig över de andra, något som faktiskt får en att likna dem med en resa till Mars. Om det hade varit av samma dignitet som uppdraget de tog namnet från, det blir lite för mycket samma sak som vi redan fått av de liknande banden och ingen wow-upplevelse. Visst är det välgjort, visst finns det mycket snygga och intressanta inslag, men det där lilla extra saknas.

Det är nog mycket intressant för den som gillar genren, med det finns mer spännande album för den med lite mer perifert intresse. Visst träffar Pathfinders debut väldigt rätt och det är ett tilltalande album. Det hade dock kunnat vara aningen kortare och aningen mer spännande, men det vore inte att överdriva om jag beskriver Ares Vallis som en väldigt lovande debut.

HHHHHHH