Labÿrinth
Welcome to the Absurd Circus

Labÿrinth med den lustiga stavningen har varit med ett tag nu, ett av de tidigare italienska power metal-banden men inte ett av de vassaste. De har varit med ända sedan nittiotalet och har nu hunnit med ett antal album, det senaste kom nu i början av 2021. Så vad har Olaf och hans manskap hittat på med detta album, är det en så absurd cirkus som namnet och omslaget tycks indikera?

Musikaliskt handlar det om power metal, inga absurditeter på den fronten. Inga direkta överraskningar heller, ganska typisk power metal egentligen. Hyfsad sångare, modern produktion, en för genren ganska typisk variation av låtar som är elva till antalet. Speltiden är väl tilltagen och kräver dryga timmen av din tid, det är mycket, speciellt när du inte får någon större variation i låtmaterialet.

Överraskande tråkig, det var min känsla när jag spelade detta album, det slog mig aldrig som speciellt. Det är egentligen Ultravox-covern som låter bäst på albumet, en bra låt men samtidigt säger den väl något om bandet och albumet som sådant. Någon annan skrev den klart bästa låten och deras egna är mediokra, om ens det. Det är ett sådant där album man tvingar sig genom, visserligen inte dåligt men inte heller speciellt lyckat. Det är svårt att sätta fingret på en uppenbar svaghet hos detta album, det är bara inte speciellt tilltalande – kanske har de passerat sitt bäst-före-datum eller så har de bara lyckats lite sämre med detta. Rutin kanske slog in och kreativiteten försvann, det hade varit kul med en mer absurd historia.

Ska man kika på detta? Nej, det tycker jag väl inte det känns som en ganska bortkastad historia och inte värd att lägga tid på. Italienare brukar vara lite roliga och absurda och jag hade hoppats på något sådant men denna absurda cirkus är mest absurt och överraskande tråkig. Ett mediokert och meningslöst album som knappast imponerar på någon.

HHHHHHH