John Dallas
Love & Glory

Jag antar att man inte kan klaga på självförtroendet hos någon som gör en låt med sitt eget namn, jag skulle då inte göra det. Men kanske är det kul för en musiker att få sitt namn skanderat av en publik, och det kanske ger är känsla av kärlek och storhet. Det är Love & Glory som är Dallas andra album, det första kom 2015 och förstås fick det ovationer från specialiserad press, nämn vilket album som inte får det? Andra albumet hyllas säkerligen också för sin åttiotalsinspirerade arenarock med stora pampiga rockers av en karaktär som de flesta av oss säkerligen hört förr från diverse olika band.

Det är bra producerat, säker lysande med en publik som sjunger med. Enkla låtar att ta till sig och kanske vill man skandera John Dallas såsom han säger sig vilja höra i femte spåret på albumet. Det är annars mest låtar som bygger på beprövade koncept från tidigare hit-låtar och man kanske inte ens med vildaste fantasi och överdrift påstå att Dallas kommer med något vi inte hört förr. Nostalgikortet är ju ofta spelat av musiker och jag skulle nog vilja påstå att det är vad Dallas spelar på, det familjära i musiken gör den lätt att ta till sig och initialt tycka om. Speltiden är dessutom sansad så det hinner inte bli tråkigt vilket förstås alltid är positivt.

Överlag är det ett medryckande och snyggt album, knappast nytänkande eller fantasifullt. Inte heller överraskande och man kan väl tycka att det ganska snabbt blir lite ospännande, nog har vi hört mer intressanta album i den kommersiella arenarocken. Det är som jag ofta skrivit tidigare, du behöver göra något som sticker ut för att märkas, det kan vara att skapa något vi inte hört förr, eller något som överraskar på ett eller annat sätt, det kan också vara att göra något exceptionellt bra – Dallas gör inget av detta, han spelar på säkra kort och resultatet blir positivt men han kommer knappast att göra något avtryck. Vill du göra avtryck måste du våga misslyckas, Dallas är snarare försiktig och utan mod blir det ganska slätstruket och det är precis så jag vill sammanfatta Love & Glory.

Man kan definitivt lyssna på och tycka om vad Dallas har att erbjuda, Love & Glory är ett mycket kompetent album. Det må vara lite fegt men låtar som Drive Me Tonight gör definitivt sitt för att underhålla en liten stund.

HHHHHHH