Japanische Kampfhörspiele
Neues aus dem Halluzinogenozinozän

Label: Bastardized Recordings
Tre liknande band: Leng Tch'e/!T.O.O.H.!/Cephalic Carnage

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. Mantra
02. Der Schweinetransport
03. Familie fährt mit Auto
04. Drohnenangriff auf unsere Werte
05. Madal1
06. Erregte Männer auf der Venus
07. Build a better world
08. Halt deine Schnauze
09. Deutsches Handwerk
10. Lass deinen Müll auf dem Festivalgelände liegen
11. Madal2
12. Trauerorgasmus
13. Superspreader


Band:
Christian Markwald - Vocals
Christof Kather - Drums, Vocals
Marco "Bajo" Bachmann - Bass
Robert Nowak - Guitars
Martin Freund - Vocals


Discography:
Japanische Kampfhörspiele (2001)
Die Großstadt stinkt, ist laut und septisch (2002)
Fertigmensch (EP 2003)
Hardcore aus der ersten Welt (2004)
Deutschland von vorne (EP 2005)
Rauchen und Yoga (2007)
Luxusvernichtung - Vierundfünfzig vertonte Kurzgedichte (EP 2009)
Bilder fressen Strom (2010)
Kaputte nackte Affen (2011)
Welt ohne Werbung (2014)
Deutschland von vorne II (EP 2015)
The Golden Anthropocene (2016)
Back to ze Roots (2018)
Verk Ferever (2019)


Guests:
Hofi, Maik Wonsikiewicz, Julian Schumertl and Olgaczka - vocals


Info:
Produced by Ramon Smith, Whiteroom Studios

Released 2021-01-29
Reviewed 2021-03-21

Links:
japanischekampfhoerspiele.de
bandcamp

bastardized



read in english

Det sägs att Neues aus dem Halluzinogenozinozän är en milstolpe i musikhistorien. Inget dåligt statement att sätta i ett infoblad för ett album, bra om det är sant förstås men ofta när bolag säger så kan det vara raka motsatsen. Omslaget på detta album är definitivt kul, och det innehåller tretton spår som är ganska korta och intensiva då speltiden är så kort som trettio minuter.

Bandet har sina rötter i grindcore men deras musikaliska stil är vidare än så med progressiv stil och så vidare. Lite punkigt och sådär, relativt fräscht och inte lika förutsägbart som mycket som fått etiketten grindcore. Normalt är grindcore bara full fart och gormande, det här är mer varierat i tempo och även när det gäller sångstilen. Mer intressant än mycket annan grindcore och albumet är mer varierat, men trettio minuter känns också speltiden väldigt sansad, det känns inte för långt.

Ganska bra tycker jag, mer min kopp te än normal grindcore. Samtidigt är det inte direkt fantastiskt, det fungerar och känns ganska tilltalande i partier men som helhet når inte albumet hela vägen fram till toppnivån. Låtarna är av schysst kvalité genom hela albumet, men det är väl inte riktigt någon av dem som verkligen sticker ut – en hitlåt eller två hade onekligen varit positiv för detta album. Den som gillar bandet ser det säkert lite annorlunda jämfört med hur jag ser det och det är nog väldigt sannolikt att de uppskattar detta album.

Jag kan tänka mig att fans uppskattar detta album, och det är väl inte omöjligt att det kan gå väl hem hos de som gillar hardcore, punk, grindcore och så vidare – en lite roligare variant av grindcore men knappast en milstolpe i musikhistorien, knappast ett överdrivet minnesvärt album på något sätt. Men visst, det är bra och kan vara en trevlig underhållning för en liten stund.

HHHHHHH