Jack Russell's Great White
Great Zeppelin II A Tribute to Led Zeppelin

Jack Russell och hans version av Great White hittar tillbaka till något Jack gjorde med ursprungliga Great White för länge sedan. Första versionen av Great Zeppelin var en liveinspelning med Led Zeppelins låtar, och nu får vi ett studioalbum med Zeppelins musik I Jack Russell’s Great Whites tolkning. Vi får förstås favoriter som Kashmir, Stairway to Heaven och fler bland de fjorton spåren som albumet innefattar. Och det borde väl gå hem då det kan tänkas tilltala både Russells fans och dem som gillar Led Zeppelin som de gör covers på. En sak som dock slår mig när jag researchar är att Russell’s Great White bara gjort ett eget album och nu ett coveralbum och någon akustisk grej på ett gammalt album under de år de existerat vilket börjar närma sig ett decennium nu.

Musikaliskt är det inte helt olikt Led Zeppelin men med kanske aningen glammigare känsla. Sångare Russell låter inte olikt Robert Plante som ståd bakom mikrofonen hos Zeppelin och på många sätt är det väldigt troget originallåtarna – kanske lite väl mycket ibland. Fjorton låtar är det, vilket kanske är lite väl mycket, CD-versionen är så lång men vinylen är kortare och det kanske är mer sansat, vad vet jag? Personligen tycker jag väl samtidigt att sådana här hyllningar inte tillför speciellt mycket, varför inte göra dem som bonusar på ett eget album, som någon form av mervärde – nu är det svårt att se vad de egentligen är. Det är ju inte så lite slött att bara kasta ihop ett album med covers, du behöver ju inte skriva själv eller vara det minsta kreativ för att göra något sådant.

Visst är det mestadels bra, vem kan argumentera mot de bästa låtarna ur Led Zeppelins katalog, Kashmir är ju till exempel en riktigt vass tidlös klassisker och Stairway to Heaven likaså. Det är ett band med ett par imponerande alster i bagaget, Led Zeppelin alltså, och deras låtar blir ju bra oavsett vem som gör dem. På något sätt är det ändå svårt att riktigt imponeras av Russell och hans Great White, jag saknar bett och jag saknar kreativt tänkande – i slutändan får vi höra ett gäng bra låtar som vi har hört förr, dessutom låter ju Zeppelins låtar betydligt bättre än vad Jack Russell’s Great Whites gör.

Nu tycker jag väl att det mesta Led Zeppelin gjort är ganska intetsägande och på något sätt visar även detta album det – men det tänder till på spår som Kashmir och några till, Zeppelins bästa låter alltid riktigt bra och det gäller även när Jack Russell’s Great White framför dem.

HHHHHHH