Gary Moore
How Blue Can You Get

Hur blå kan du bli? Det är en fråga Mascot och deras underbolag Provogue frågar sig när de ger ut lite outgivet material med Gary Moore, något de gör för att hedra hans minne nu när tio år gått sedan hans död. Det är fyra av hans egna låtar och fyra covers som utgör de åtta låtarna som bildar detta album. Mascot var lite snåla med uppgifterna om vilka som varit med och spelat in respektive producerat albumet i sitt material så jag hoppas att uppgifterna jag grävt fram stämmer, men jag har inte kunnat bekräfta dem någonstans så de kan väl sägas vara lite osäkra. Men det viktiga är kanske inte vilka som spelat, eller när låtarna spelades in, det är väl om låtarna är bra nog att bry sig om – outgivet material kan ju vara vad som helst, ofta är det inte speciellt bra.

Ni som känner Garys bluesiga karriär kommer att tycka att den blues/bluesrock vi får på detta album är välbekant, till och med jag känner igen hans signaturmelodier och hans karaktäristiska fraserande. Så egentligen bjuds vi väl inget nytt, men den som törstar efter något som andas minsta lilla nyhet från Gary Moore kommer förstås att ha något att sätta i tänderna, men han har flera album som bör ses som bättre val. Det blir lite spretigt men samtidigt är det överraskande väl sammanhängande med tanke på att det är outgivet material som kan vara från när som helst, men jag misstänker baserat på uppgifter om medverkande och så vidare att de kommer från få tillfällen snarare än många.

Det är ett trevligt album, jag finner mig förvånansvärt tilltalad av How Blue Can You Get, men så hade jag förväntat mig något hoprafsat som bara kastats ut utan eftertanke så som det brukar vara när fallna hjältar ges ut av bolag som hoppas göra en extra hacka på fans som hoppas på ett okänt fynd. Det är inte fallet och man hedrar nog ändå Garys minne hyfsat väl. Visst är det inte fantastiskt, men hade ni verkligen trott att Gary sparat inspelningar av fantastiska låtar till ett ”bättre tillfälle” som att han spelat in något att släppa efter sin död? Det vore ytterst osannolikt då det bästa släpps, det finns ju ingen anledning att spela in något och sedan hålla på det, om det inte är så att det inte håller måttet för ett inspelat album.

Kan definitivt vara värt att kika närmare på, det har definitivt sina positiva sidor. Samtidigt är det ju svårt att överse med att Gary har släppt bättre album, och det bör väl ändå ha funnits en anledning till att han ansåg att dessa låtar inte skulle släppas, eller? Kika på det, du gillar det säkert men förvänta dig inte något utomordentligt.

HHHHHHH