Farcry
Balance

Tredje albumet för det amerikanska bandet Farcry, de kallar det Balance och det är väl ett namn så gott som något. Omslaget är väl inte det mest intressanta och loggan vittnar knappast om äventyr. Bandet bildades 2006 och släppte album 2009 och 2011 innan den första sångaren lämnade albumet och någonstans där efter det andra albumet upplöstes bandet och huvudman Fry hade väl inga planer på att göra något mer under namnet Farcry. Men han hittade en ny sångare och bandet fick liv på nytt, sedan kan väl jag fråga mig hur mycket roll det spelat om denna version fått ett annat namn som band, jag tror inte att det är så många fler än de närmast sörjande som har koll på dem ändå. Men borde vi känna till Farcry och deras musik?

Musikaliskt är det melodiös rock/hårdrock eller AOR som man också kan kalla den, stilistiskt mycket ospeciellt får man nog säga. Sångaren är klassisk för genren, det bygger på tydliga melodier och starka refränger, det är helt enligt formatet. Lättillgängligt och lätt att tycka om, inga överraskningar. Produktionen är snygg, variationen den förväntade och speltiden med knappa trekvart känns ganska normal för genren. Den som letar efter något nytt, fräscht och icke tidigare beskådat kan nog avfärda detta album omedelbart.

Bra är det, inget snack om den saken. Flera riktigt vassa refränger och en bra sångare gör det till ett album man smälter väldigt lätt. Samtidigt är det svårt att inte känna att magin saknas när man hört det mängder av gånger förr, ingenting av det Farcry erbjuder känns nytt eller fräscht. Det är snarare ett repeterade och efterapande av vad andra redan gjort tidigare, försök att ens räkna hur många liknande album av motsvarande kvalité som redan existerar samtidigt som de blir fler hela tiden. Det blir lite att man ställer sig frågan varför, varför är så få musiker drivna av att skapa något eget istället för att apa efter andra? Det går inte att skapa magi utan att förändra något, det är de som kommit med något fräscht som faktiskt gjort avtryck och i den kategorin passar inte Farcry eller detta album.

Solid AOR, så mycket mer än det kan man väl egentligen inte säga, schyssta låtar och tilltalande för det som uppskattar genren. Men vi har hört det förr, väldigt många gånger och det blir knappast bättre för varje gång man upprepar samma sak. Men visst, samtidigt blir man kanske inte alltför besviken om införskaffar denna eftersom det trots allt är ett ganska trevligt album.

HHHHHHH