Closure in Moscow
First Temple

Kul omslag är nog mitt första, och sedermera största intryck av Closure in Moscow. Det är en återutgåva av bandets debut First Temple som ursprungligen släpptes 2009. Sedan dess har bandet hunnit med ytterligare ett album och det sägs att bandets tredje album kommer att dyka upp 2022. Jag läser att det handlar om en kultklassiker, ett begrepp som inte är så lite överanvänt inom musikbranschen. Om det stämmer i detta fall låter jag vara osagt men bandet har definitivt lyckats gå under vår radar, kanske för att vi var betydligt mindre uppmärksammade på den tiden när albumet för första gången släpptes.

Jag läser progressiv rock som beskrivning och visst är det kanske småprogressivt, hyfsat fräscht sett till stil och ljudbild. Det blandas en del i genrestilar och det som egentligen sticker ut mest är väl det pop-punkiga som de gör med positiv framtoning och ganska bra energi. Sångaren är hyfsad och produktionen är av mycket fin klass, det är dessutom relativt varierat och relativt fantasifullt utan att för den skull bryta någon ny musikalisk mark. Lättillgängligt för något med en progressiv etikett och sansad speltid, det är alltid bra eftersom vissa progressiva artister har en tendens att överdriva speltiden ganska mycket men det fungerar minst lika bra med kortare album och låtar.

Jag skulle påstå att detta är ett bra album, kanske inte ett enastående eller något som skulle kvala in på min lista som kultklassiker. Men australiensarna gör det bra och kompetent, kanske är det efterföljande en utveckling av detta och då kan det ju vara riktigt spännande. Men även om det kanske inte riktigt glänser finns det goda chanser att det är ett album som kommer gå hem hos en hyfsat stor publik så varför inte kika lite närmare på det? Det kan faktiskt vara värt det.

En sak som definitivt är värt det är det omarbetade omslaget som är betydligt bättre än det som prydde albumet när det först släpptes. Bara det kan ju göra vinylskivan till en trevlig investering, att det är trevligt att lyssna på gör ju inte saken sämre. Det som saknas mest är kanske den där fantastiska hit-låten, något som verkligen fängslar mig som lyssnare, jag hittar inte riktigt något sådant på detta album.

HHHHHHH