Camera Obscura Two
D.Ö.D.

Label: Selfmadegod Records
Tre liknande band: Discharge/Bulldozer/Nihilist
Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. My Ways Are Not Your Ways
2. To Bleed To Feel Alive
3. Stalked By The Eye Of No God
4. Need For Limited Loss
5. (She's) The Enemy
6. The Bitterest Drop (Part 1)
7. [hidden track]
8. Swamp Angel*
9. Deathstress**


Band:
Alberto Penzin - 4 string bass
Andrea Ragusa - 5 string bass
Marco Mastrobuono - guitars
Giuseppe Orlando - drums
Giulio The Bastard - vocals


Discography:
Debut


Guests:
Marco Montagna - Additional lead guitars & vibrato bar
Steven "Void" Fischer - Add. effects & underground cinematics


Info:
Tracked by Marco "Cinghio" Mastrobuono and Giuseppe Orlando at Kick Recording & Outer Sound Studios, Roma, Italy.
Additional tracking by Carlo Altobelli and Graziano Manuele at Toxic Basement Studios, Carate Brianza, Milano IT and Ueickap Studio, Scordia, Catania, Italy.
Additional guitar and bass tracking by Haldor Grunberg at MAQ Records & Satanic Audio, Katowice, Poland.
Mixed + Mastered by Marco "Cinghio" Mastrobuono and Giuseppe Orlando at Kick Recording, Roma, Italy.
*Originally written & performed by Schizo, Catania IT, 1997
**Originally written & performed by Schizo, Catania IT, 1987
*+**Drum parts recorded by Wilfred Ho, Hong Kong HK
Illustration & cover design by Szymon Siech, Warsaw PL
Music & lyrics [except *+**] by Alberto Penzin, Wroclaw PL
All arrangements & art configuration by Camera Obscura Two
Add. “Nasum” guitar arrangements by Marco C. Mastrobuono

Released 2021-02-12
Reviewed 2021-02-28

Links:
bandcamp
youtube
selfmadegod



read in english

De kallar sig Camera Obscura Two, kanske för att det fanns ett synthpop-band som kallades Camera Obscura även om det bandet inte gjorde speciellt mycket väsen av sig. Detta polsk-italienska band har varit med ett tag om man ska tro pressmaterialet, det bildades 2010-10-10 när huvudman Alberto Penzin fick sällskap i bandet av sångaren och tydligen var det viktigt att de rekryterade andre bassisten Andrea Ragusa 2011-11-11. Onekligen har de ju bra timing när de rekryterar sina medlemmar, om de nu inte bara hittar på datumen förstås. Debuten D.Ö.D. beskrivs som en intensiv historia, det är också sångare Giulio The Bastards avslutande framträdande då han inte längre är kvar i bandet – en ny sångare ska tillkännagivas innan nästa album.

Musikaliskt är det en ganska aggressiv skapelse, rättframt med skrikig sång och kraftfull thrash-/death metal-aggression. Kort och koncist, rejält och kraftfullt är vad det är. Ingen egentlig större variation förutom avbrottet med det lugna dolda spår som föregår de två avslutande. Det är väl inget större djup eller dynamik utan det smattrar mest på och skriks, kreativt kanske inte heller det mest intressanta jag hört men de kanske trycker på rätt knappar, åtminstone håller de allt kort och koncist vilket är positivt.

Jag är inte speciellt imponerad av Camera Obscura Two, det är inte ett speciellt intressant album och inte heller speciellt bra. Visst finns det tilltalande inslag, bland annat i den aggressiva framtoningen, men samma kompromisslösa aggression blir lätt tröttsam och det blir snabbt mer än tillräckligt – nästan är det så att de tjugonio minuter albumet pågår känns lite väl långt och det är väl kanske inte helt lyckat.

Gillar man thrash/death/crossover kanske det är ett album som tilltalar, men det känns inte riktigt som att CO2, som de förkortas, kommer med något speciellt intressant. Det känns som ett album man kan överse med, det finns bättre alternativ om man är på jakt efter ny musik.

HHHHHHH