Blue Hour Ghosts
Due

Label: Rockshots Records
Tre liknande band: Katatonia/Porcupine Tree/Amorphis

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Walking Backwards
2. On Black Clouds
3. Dead in August
4. Damn Wrong
5. Shine
6. Fearless
7. Lower the Wires
8. Disheartened
9. Involved/Bored


Band:
Ricky DC - vocals
Diego Angeli - guitars
Francesco Poggi - guitars
Simome Pedrazzi - keyboards
Matteo Malmusi - bass
Andrew Gunner - drums


Discography:
Blue Hour Ghosts (2016)


Guests:


Info:
Produced by Giuseppe "Dualized" Bassi for dysFUNCTION Productions
Recorded and Engineered by Giuseppe Bassi
Mixed and Mastered by Giuseppe Bassi
All music and lyrics written by Blue Hour Ghosts
Additional arrangements, keyboards, sound design and programming by Giuseppe Bassi
Artwork concept and paintings by Blue Hour Ghosts
Band photos by Patrizia Cogliati - Musicphoto
Graphic layout by Francesca Dalla Costa - Secondalinea Officine

Released 2021-02-12
Reviewed 2021-02-17

Links:
bluehourghosts.com
youtube
rockshots



read in english

Italienska spöken aktiva under tiden just före gryning, den blå timmen som kan vara intressant ur ett visuellt perspektiv ifall man gillar att fotografera. Dock är jag inte lika säker på spökenas visuella framtoning, omslaget till andra albumet Due imponerar inte sett ur det perspektivet. Det sägs annars att deras debut var unisont hyllat av medier runt om i Europa, varför inte i världen? Det sägs också att det är för fans av Amorphis, Porcupine Tree, Katatonia, och det är ju inte direkt dussinband.

Det beskrivs i text som sofistikerat med musik som sträcker sig från metallisk aggressivitet till akustiska atmosfärer, metal till mer soft kanske man kan påstå. Melodiös metal, inte speciellt tung tycker jag, inte ens de tyngre partierna känns speciellt aggressiva, mer som att de håller tillbaka. Det är snyggt producerat, ljudbilden fungerar, det känns som det finns en del dimensioner, och idéer om djup som kanske inte helt avspeglar sig i slutresultatet. Hyggligt varierat men jag tycker att det tenderar till att bli lite statiskt och smälter allt mer ihop mot slutet.

Det inledande spåret Walking Backwards är väl det som sticker ut, i övrigt känns inte albumet sådär våldsamt minnesvärt. Ett stort plus är dock en fräsch och sofistikerad ljudbild, så lite synd är det att de inte lyckas skriva låtar av samma kaliber. Nog hade det varit roligt med något sådant. Antingen är det att det är svårt att leva upp till första albumet, eller så är inte Blue Hour Ghosts ett överdrivet spännande band – deras andra album Due fungerar onekligen bra och kan definitivt ses som ganska tilltalande att lyssna på, men det sprakar definitivt inte om det och det är inget album som verkligen tilldrar sig ens uppmärksamhet.

Gillar du de liknande banden? Då tycker jag att du ska kika på något du inte redan har från dem, Blue Hour Ghost lär nog inte göra dig våldsamt besviken men det är svårt att se Due som ett album värt att lägga alltför mycket pengar på – egentligen är det varken snyggt eller fantastiskt. Samtidigt kommer du nog inte gråta över pengar som du tycker slängts i sjön, det är tillräckligt bra, fräscht och välgjort för att man ska kunna lyssna på det men det är inget som verkligen skakar om.

HHHHHHH