Blind Monarch
What is Imposed Must be Endured

Label: Dry Cough Records/Heavenly Vault Records
Tre liknande band: Bismuth/Kurokuma/Dirge

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Suffering Breathes My Name
2. My Mother, My Cradle, My Tomb
3. Blind Monarch
4. Living Altar


Band:
Adam Blyth - Guitar
Tom Blyth - Voice
Paul Hubbard - Bass
Lee Knights - Drums


Discography:
Debut


Guests:
Fiona Blyth - vocals on track 4


Info:
Recorded over 4 days in the cold darkness of the derelict “Penny Red” building, Hull, Northeast England, November 2017
Produced, engineered and mixed by Daniel Elms
Mastering by James Plotkin
Artwork by Thomas Hooper

Released 2021-03-01
Reviewed 2021-04-08

Links:
bandcamp
dry cough records


read in english

Det som påtvingas måste uthärdas, kan det gälla detta album kanske? Ett album med bara fyra spår men hela femtiofem minuter speltid och ett slående omslag, det kanske man inte uthärdar utan avnjuter. Det är ett brittiskt band det handlar om och de släppte på egen hand detta album redan 2019 men nu har skivbolaget Torrhosta Skivor valt att släppa det i en flott vinylutgåva, för 18 pund, det måste ju vara rena julafton – eller?

Sludge, doom, sådana beteckningar blir det när man försöker etiketter den brittiska kvartetten. Det släpar sig fram, tungt, ganska fräsiga basgångar, rätt intressant atmosfär – dirge (sorgesång på svenska) är en musikalisk benämning som träffar ganska rätt när det gäller Blind Monarchs stilistik. Produktionen är hyfsat modern, kanske inte bland de absolut bästa inom genren, sången är av det slag där man får lyssna extremt noggrant om man ska uttyda någon mening ur den.

De mörka och dystra, begravningslika stämningarna är definitivt av tilltalande karaktär och det är kanske någonstans man ska vara i sinnesstämning för att tilltalas av detta album. Problemet är bara att de fyra låtarna är ganska tråkiga, det inleds med en tyst introduktion så du ska dra upp volymen och sedan sabba trumhinnorna och sedan fortsätter det med tung och långsam musik. Väldigt lite variation och de fyra spåren maler på och nog är det så att man mer uthärdar albumet än något annat.

Det är väl inte direkt det mest imponerande album jag hört men det är väl på många sätt okej, lite tråkigt och lite segt. Ändå ganska sköna stämningar och en trevligt deppig mörk atmosfär, det kan ju alltid vara lite skoj. Samtidigt är det svårt att vara alltför positiv när det finns så många bättre alternativ att välja.

HHHHHHH