Wolfpakk
Nature Strikes Back

Label: Massacre Records
Tre liknande bands: Crystal Ball/Casanova/Mad Max

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Nature Strikes Back
2. The Legend
3. Beyond This Side
4. Land Of Wolves
5. Under Surveillance
6. Restore Your Soul
7. Lone Ranger
8. One Day
9. Revolution
10. A Mystery
11. Lovers Roulette


Band:
Mark Sweeney - Vocals, Backing Vocals
Michael Voss - Vocals, Backing Vocals, Guitars, Bass


Discography:
Wolfpakk (2011)
Cry Wolf (2013)
Rise Of The Animal (2015)
Wolves Reign (2017)


Guests:
Michael Sweet - vocals
Yannis Papadopoulos - vocals
Carl Sentence - vocals
Mats Levén - vocals
Perry McCarty - vocals
Oliver Fehr - vocals
Michael Bormann - vocals
Fernando Garcia - vocals
Frank Beck - vocals
Jasmin Schmid - vocals
Ronnie Romero - vocals
Nick Holleman - vocals
Jean-Marc Viller - vocals
Karl Johannson - bass
Peter Fargo Knorn - bass
Anders "LA" Rönnblom - bass
Uwe Köhler - bass
Joey Tafolla - guitar
Nino Laurenne - guitar
Bruce Kulick - guitar
Vinnie Moore - guitar
Thom Blunier - guitar
Craig Goldy - guitar
Jeff Waters - guitar
Mikkey Dee - drums
Anders Johannson - drums
André Hilgers - drums
Mark Cross - drums
Markus Kullmann - drums
Gereon Homann - drums


Info:
Produced and mixed by Mark Sweeney & Michael Voss at Kidwood Studio in Münstertal, Germany
Mastered by Michael Voss at Kidwood Studio in Münstertal, Germany
Cover artwork by Rainer Kalwitz

Released 2020-01-24
Reviewed 2020-03-

Links:
wolfpakk.net
youtube
massacre


read in english

Naturen slår tillbaka, kanske ungefär som när ett virus total förlamar världen, i nuvarande pandemi kan man väl säga att naturen skulle kunna ha tagit i mer men på våra åtgärder verkar det som att det är ett domedagsvirus. Jag tror dock, av omslaget att döma, att det mer handlar om naturkatastrofer och dem kan ju förstås också bjuda på otrevligheter – Covid19-pandemin har långt kvar till tsunamikatastrofen 2004 om man nu vill jämföra naturens hämnd, det ska förstås tilläggas att det är långt ifrån otänkbart att pandemin i slutändan skördar fler liv. Bakom denna titel står en duo som kallar sig Wolfpakk, men det är inte bara denna duo utan de har också en imponerande gästlista som täcker in hela 32 namn.

Det är melodiös hårdrock/metal, inga direkta konstigheter egentligen – inga större överraskningar. Det är ganska rivigt och med hyfsad fart, påminner en del om Crystal Ball vilket kanske inte överraskar med tanke på att halva duon har bakgrund in nämnda band. Det blir dynamiskt tack vare många olika sångare och så vidare, dock är det inte speciellt mycket variation men schysst produktion, ljudbilden är bra men inte överdrivet fräsch om jag ska vara ärlig. Dessutom är väl speltiden aningen lång med över femtiofem minuter, men tack vare de många gästerna blir det inte lika drastiskt.

Wolfpakks femte album är bra, det lär tilltala de som uppskattat de tidigare albumen men också en del andra. De går rakt på sak och överraskar inte, det känns nog som att de hade kunnat skapa något betydligt mer spännande med så mycket gäster och sångare men därmed inte sagt att man ogillar det. Titelspåret som inleder albumet känns som min favorit och lovar kanske egentligen lite mer än albumet lyckas leva upp till, jag tror att den som uppskattar klassisk heavy metal och den typen av musik kommer att gilla detta – det låter dessutom lite schweiziskt.

Har du gillat Wolfpakks tidigare album eller gillar schweizisk hårdrock/metal så är sannolikheten ganska stor att du kommer att uppskatta detta album, det är ett trevligt album men kanske inte ett som sticker ut i mängden. Dessutom kan man väl tillägga att omslaget är snyggt, det är ett kul album helt enkelt.

HHHHHHH