Winter's Verge
The Ballad of James Tig

Cypriotiska Winter’s Verge släpper en ballad om James Tig, ett äventyr på havens vågor med skum runt bogen på ett segelskepp och allt sådant man kan se när man blickar långt bakåt i tiden. Det är ett av Cyperns mest framgångsrika metal-band står det i pressmaterialet och eftersom det nog är det enda jag kan komma på såhär på rak arm kanske det är sant. Det är ett album med snyggt omslag, något som nog ändå kan påstås om de två tidigare albumen med bandet vi recenserat tidigare. Det här är deras mest storslagna projekt hittills med en författare som skrivit koncept och lyrik och stora arrangemang och så vidare. I sak är väl det intressant men det är inte alltid som stora experiment slår ut som man önskar.

Musikaliskt är det lite mer berättande än de tidigare albumen jag skrivit om, vi får kvinnlig gästsång och kanske mer av ballader än på de föregående albumen. I stort är det ändå samma stuk och power metal som tidigare men det här albumet känns mer ambitiöst än deras föregående album. Hyfsad dynamik och variation över albumet men jag tycker att de kan ha lite mer djup och pondus i låtarna, lite mer kontrast och svärta hade inte heller skadat även om ljudbilden är ganska bra och modernt snygg. Sångaren är sådär tycker jag dock, han förmedlar kanske inte dramatiken som man skulle vilja. Inte heller känns det väl speciellt unikt, nytt, fräscht, eller spännande – bara ambitiöst och bra producerat.

Ett solitt album är väl mitt intryck, de lyckas hyfsat i vad de företar sig men lämnar åtminstone mig önskandes något mer. Inte i form av fler minuter musik utan något mer i form av innehåll, jag kommer senare i veckan skriva om ett annat konceptuellt album som också utspelar sig mycket i det förflutna och där träffas det betydligt mer rätt i berättandet. Det här känns som lite trevande, lite som att de inte helt hittar rätt. Inget fel i låtarna som sådant, det är fin musik generellt, speciellt gillar jag avslutningen men kommer inte riktigt in i albumet – dras inte till historien, jag försöker lyssna och komma in i det men det är bara ögonblick snarare än kapitel, låtar, berättelser som griper tag och det sker för sällan för att album verkligen ska kunna göra något större intryck.

Habilt, ambitiöst, intressant på flera sätt, men inte riktigt där – så kan mina intryck av The Ballad of James Tig sammanfattas, historien om James Tig fångar aldrig mitt intresse och det spelar för mig ingen roll vad som händer honom, om han drunknar i havet när han ramlar från skeppet eller om han överlever blir aldrig någon fråga för mig när jag lyssnar utan det känns mest som schyssta låtar där väl egentligen inget riktigt sticker ut – avslutningen är det enda som verkligen fångar mig för en stund, med den avslutningen konstaterar jag att ni som gillar Winter’s Verges tidigare album säkerligen kommer tilltalas av The Ballad of James Tig.

HHHHHHH