Veritas
Threads of Fatality

Det här är alltså den efterlängtade debuten för Veritas, nog hade jag väl förväntat mig lite mer väsen från ett album som var så efterlängtat. Pressfolk har ju en tendens att försöka få deras material som nästa storverk, men det är väldigt sällan det stämmer. Kanske är det döden som traskar på omslaget, lite lustiga väderhändelser och så vidare ser man på omslaget. Och bandet i sig jämförs med tidiga Fates Warning, kanske runt den tid då Ray Alder tagit över mikrofonen från John Arch eller Queensrÿches tidigare era, de jämförs tydligen bara med Dream Theater – själv ser jag inte så mycket likheter faktiskt.

Musikaliskt är det retrorock/-metal, känns ganska åttiotal skulle jag påstå. Även ljudbild känns ganska åttiotal, ganska retro skulle man nog kunna säga – den elake kanske tycker bakåtsträvande, eller något åt det hållet. Threads of Fatality är ganska lång med närmare femtio minuters speltid som fördelas på fjorton spår av klassisk heavy metal med en sångare som känns ganska gammalmodig och så vidare. Det går väl att påstå att det är ett album som känns ganska välbekant.

Det är väl ganska okej, ett album som knappast glänser eller som det slår gnistor om, det mest är kanske man kan säga. Okej låtar, lite väl många. Lite för retro. Inte speciellt fantastiskt någonstans, lite väl tråkig sångare. Låter lite daterat tycker jag. Det är också svårt att se anledningen till att man liknar Veritas med band som Dream Theater, Queensrÿche, Fates Warning och sådant, jag hör inte mycket likheter om jag ska vara ärlig. Visst kan man väl säga att det finns drag i den ena eller andra riktningen men inget som skulle få mig att tänka direkt på nämnda band.

Inte alltför spännande tycker jag men den som gillar retro kommer säkert att tycka om den, den som önskar att världen skulle ha stannat någon gång på åttiotalet. Det är inget fantastiskt alster, men det fungerar väl och ger en lagom dos nostalgi för den som så önskar. Däremot tror jag inte att någon kommer att kunna kalla det speciellt minnesvärt så jag misstänker att det är ett album som snart faller i glömska, om det inte redan hänt.

HHHHHHH